- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
92

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijersgårdens grannar. Baler under skoltiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flickvänner till middag och själv välja matsedeln. Jag minns ännu,
att jag tyckte det var höjden av flotthet, att få servera
lammstek och därpå katrinplommon med grädde åt mina gäster.
Det kan ju hända att katrinplommon den tiden ansågs som
en särskild delikatess?

Lika anspråkslös var man i klädväg. Till min födelsedag
fick jag regelbundet två sommarklädningar av bommullstyg,
och av Elisabeth Waldenström, som var min gudmor, en
sommarhatt med band att klä’ den med. Men det fick jag
alltid göra själv. Med tiden blev jag en ganska skicklig
modist och både sydde, av sammet, och klädde mammas
hattar. Ett litet modistgöra, som också föll på min lott,
var att åt mamma »vika» de »krås» som några år
ansågos som det enda saliggörande för en välklädd dam. Man
vek breda, fållade lenongremsor i små, små veck, som
sedan bildade motveck och slutligen, färdiga, kring halsen
och händerna stodo som ett yvigt krås »à la Maria
Stuart». Ja – sätten och bruken äro legio i denna
komplicerade värld.


Farbror Claes Annerstedt hade visserligen ämnat ge mig
en riktig ordentlig och välförtjänt örfil en dag i mina yngre
flickår. Men vår vänskap led intet men av detta krigiska
intermezzo. Ty i botten var han en hjärtans snäll och
välmenande man. Ibland, när han var vid sitt allra bästa lynne,
lät han en tömma sin »koppargruva» – en tunna av
kolmårdsmarmor, som stod på hans byrå, och där han förvarade
kopparslantar. Man kunde komma rent av rik från en
liknande expedition och vara i stånd att »se» syskonen på
gotter, vilket var en så sällsynt lyx och bestämt är något så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free