Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijersgårdens grannar. Baler under skoltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjödos till dessa baler så många människor som kunde få
plats med fötterna på golvet.
Fru Berlin gick själv och bjöd omkring alla världens slag
av godsaker, staplade på jättestora silverbrickor, följd av ett
par jungfrur, som buro bischoff, mandelmjölk och saft åt
damerna. Brickorna återkommo under kvällens lopp vid pass
en gång i kvarten, men varje gång med nya läckerheter, och
man satte i sig av »alla de sju sorterna» så att man storknade.
Inne i sängkammaren, nedanför den hopskjutna äkta
sängen med sitt virkade täcke, dunkade herrarna priffekorten i
bordet och tömde punsch- och toddyglas i en sky av
tobaksrök. Ute i salen spelades dansmusik på en taffel, och man
trängdes bland kontorister och bokhållare, röda och
punschdoftande, och som lade sina rätt så dävna händer på ens
ljusa ylleklädning och armbågade sig fram under den
gungande taklampan i en tung s. k. vals. Utrymmet tillät inga
häftiga snedsprång. I en paus satte sig Lovisa vid pianot
och underhöll sällskapet med några – för mig absolut
obekanta – sånger, som mottogos med jubel.
Sent på natten kom supén; våldsam, utan gränser. En
flod av mat vällde in och förvandlade hela våningen till en
kvav, matluktande restaurang. Men – så skulle det vara!
Det var gästfritt och flott! Herrarna upphörde med sin
priffe och ägnade i stället ett par timmar åt att stoppa i
munnen allt som kunde fångas på en gaffel – eller en kniv.
Något kvickt eller roligt yttrades just inte. Det hörde
egentligen inte dit. Man hade kommit för att dansa, spela kort
– och äta. Och vilket än resultatet av aftonen var,
säkert är, att man gick därifrån mätt!
Hos professor Teodor Hagberg förekommo också en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
