- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
127

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Lyran». Snoilskys.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så mycket humor, att hon inte blev det minsta förargad om
man skämtade med henne. Liten och rund som en boll,
med ett fräscht ansikte, krokig näsa, ljusblå och ytterligt
närsynta ögon, var hon livaktigheten personifierad, trots sin
ganska inskränkta förmåga att röra sig på grund av sin
korpulens.

Hon hade den vanan, att hon – som sov mycket litet
om nätterna – kunde somna när som hälst om dagarna,
mitt i ett samtal, sittande i en stol, med sina små händer
hopknäppta över sin kullriga mage och så – vakna upp,
helt plötsligt, och med det vänligaste leende och ett par yrvakna
ögon bakom pincenén, kasta sig in i samtalet, obehindrat
som om ingenting hänt. Om man då skrattade åt henne,
skrattade hon själv med, så att pincenén föll av hennes
näsa. Vad för tokerier man än kunde hitta på att säga,
kände man sig aldrig generad eller tvungen i hennes sällskap.
Några år senare bodde jag en hel vinter i hennes hem
i Stockholm och kom henne då mycket nära. Tant Limnell
intresserade sig för allt på jorden. – Kanske man kunde
anmärka, att hon försökte omfatta väl mycket. Men det låg
i hennes natur. Hon hade ett oerhört stort hjärta, och för
att fylla det behövdes en massa av alla slag. Hon hade
också ett ganska gott huvud, men hon såg inte alltid så
klart kanske, när det gällde intellektuella problem.
Däremot besatt hon i högsta mått den ganska ovanliga gåva,
som blivit kallad hjärtats intelligens, och som »til syvende
og sidst» betyder så oändligt mycket mera än all annan
begåvning.

Den tid av sommaren, som jag tillbragte ute på Lyran,
var ovanligt stillsam. Man läste högt, gick ner och badade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free