- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
144

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prins Eugen i Uppsala.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gungande klädning, som böljade omkring hennes ganska massiva
figur. Men hennes ansikte var märkvärdigt ungdomligt. Intet
under, att en gång vid en barnbal i ärkebiskopshuset, där
jag var bjuden med som ett slags förkläde för mina yngre
bröder, min bror Lennart (då ungefär 12 år) stegade fram
och bjöd upp – ärkebiskopinnan till första valsen. Det länder
henne till beröm, att hon tackade och dansade ut med sin
lilla partner, värdigt och vackert och alls inte generad av
situationen. – Jag minns, att ärkebiskopen slagit sig ned
bredvid mig, och att vi samtidigt sutto och diskuterade Ibsen.

– Och så spelades första valsen upp.

Vid vilken av dessa baler det var, minns jag inte, men
plötsligt stod prins Eugen framför mig, bockade sig och
mumlade med ett främmande, allt annat än förtjust uttryck
i sitt annars så glada och vänliga ansikte: »Det är visst vi,
som ska’ börja!» Vi båda skulle alltså »öppna balen».

Det kändes ganska obehagligt, att behöva dansa runt
ensamma ett helt varv på det stora, tomma trägolvet. Längs
väggarna satt och stod Uppsalas societet och slök oss,
viskande, med ögonen, och jag tror vi båda två kände oss
ganska lättade, då golvet började fyllas av andra dansande
par. Som väl var, behövde man ju inte på den tiden dansa
hela dansen i ett sträck. Förresten hade man helt enkelt inte
kunnat överleva mer än ett fåtal av dem, om man under en
hel lång dans varit tvungen att rusa omkring så vanvettigt
som det då fordrades.

En av de där balaftnarna i ärkebiskopshuset hände ett
ganska dramatiskt intermezzo. Ärkebiskopen, som var oerhört
metodisk och därtill betydligt despotisk, hade strängeligen
befallt, att balen alltid skulle avblåsas klockan halv ett. Men


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free