Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsflickor. Uppsalavår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så svag – våg, doftande av punsch, som serverades i
artistrummet för att klara struparna – och intonerade: »O Gud,
som styrer folkets öden», kunde man aldrig undgå, att
genomilas av en högtidlig rysning. Det var ett högtidligt
ögonblick! Sångarna växlade ju under årens lopp, och kören
ljöd inte alltid lika fyllig, men bland de bästa tenorerna under
några år av min flicktid var otvivelaktigt Nils Bellander, vars
fräscha unga röst bar över de andra med sin ljusa, intensiva
klang. –
Våren förde också med sig en sensation, som bara kan
upplevas i en universitetsstad – och som tyvärr numera är
så gott som utdöd: serenaderna. Det kan inte bortresoneras.
Det är en ganska enastående stämning över en serenad.
Ibland visste man ju av, att den skulle komma, och då höll
man sig vaken och låg och hade hjärtklappning i väntan på de
första tonerna långt borta i gatan. Men det kunde också
hända, att den kom som en överraskning och väckte en ur
sömnen. Först vågade man inte »ta’ åt sig». Det kunde
ju finnas flera flickor, som bodde i närheten! Men när man
märkte, att det var man själv, som var föremål för denna
sångarhyllning, som väckte hela kvarteret i den bleka
vårnatten, kände man sig ganska överväldigad. – Skulle man
tända ljuset genast eller vänta? Skulle man dra’ upp
rullgardinen helt och hållet? Gömd bakom gardinen försökte
man lista ut vilka som voro med, men i vårnattens ovissa
skymning såg man endast en klunga vita mössor och
uppåtvända ansikten, och när man stod där i sin nattdräkt,
huttrande en smula av spänning och kyla, medan ljusets rödögda
låga kämpade med vårhimlens grönbleka ljus, kände man sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
