- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
159

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett danskt hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bolmande på tre sidor om det väldiga fältet, som var
inramat av massor med glada, sommarklädda, pratande människor.
Om kvällarna sutto vi oftast nere vid stranden på en lång
gungbräda, lyssnande till vågskvalpet, och sågo månen gå
upp över Sundet och bilda en lysande bro från svenska
kusten ända fram till våra fötter. Ingen har väl gett den
stämningen en så levande och poetisk form som P. Heise i
sin sång: »Ingen Blomst i Verldens Lande» ...

Sådana kvällar tyckte jag nästan bäst om. Jag var
ganska svärmisk och mycket förälskad och ville hälst få sitta och
drömma i fred. Men det var inte så lätt med Otto Benzon
på samma bänk. Han hatade allt, som kunde kallas
sentimentalt, och så fort stämningen började luta ditåt, skyndade
han sig att störa den med något påhitt som att hoppa upp
på bänken och härma en kråka – slå ut med armarna som
vingar och kraxa – eller genom att berätta, med sin torra,
litet läspande röst, någon så hårresande historia, att vi nästan
trillade baklänges från bänken. Konversationen var allt
annat än pryd – tvärt om. Men man använde mindre slang
än nu för tiden, och man var en smula noggrannare med
språket. Men trots Ottos profanerande avbrott i
sommarnattsstämningen, var det en säregen tjusning över dessa varma
julikvällar vid Sundet, som jag aldrig skall glömma. Det
svaga, jämnt andande vågslaget, det dova tutandet av någon
stor ångbåt, som stävade ut mot Kattegatt – en och annan
röst från en närbelägen dunkel trädgård – någon som
spelade med altandörrarna öppna mot nattluften – – –!
Det ges stämningar, som göra en ung i själen igen, när man
tänker tillbaka på dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free