Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hösten i Uppsala. Två studenter. Björnstjerne Björnson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren... han talade... några låga ord... Jag väntade, att
få höra rammel och skrik i trappan! – I stället hördes
plötsligt ett sorl av två intensiva röster, som pratade i munnen
på varandra, och så ett dunkande av händer mot breda
ryggar! – Skratt och jubel!
I samma ögonblick min far fått syn på Björnstjerne
Björnsons strålande ansikte, smalt han som vax för solen och
kapitulerade, men inte motvilligt, utan med den helhjärtade
entusiasm, som också var en av hans mest tilldragande egenskaper. Politiken var skrinlagd för den gången och vågade
inte sticka fram huvudet. Vad mig själv beträffar, fick jag
naturligtvis inte alls vara med. Bara stiga in och niga och
hälsa. Och det gjorde jag – med beundran och bävan, ty
jag kände och älskade Björnsons dikter och kunde de flesta
av dem utantill. Nu fick jag bara se, helt flyktigt, hur han
såg ut, men det glömde man inte, ty han verkade
imponerande. Han tog mig i hand, varmt och stadigt, och såg
genomträngande på mig under sina buskiga ögonbryn, så
genomträngande, att jag kände mig nästan ängslig.
Han hade sedan sagt till min mor: »Vad skal det blive
av den? – Med de Öjne?» – Ja, det blev ingenting så
extra av »den». Men föga anade jag den dagen, att jag
1904 skulle få den glädjen att nere i Florens taga emot
Björnson i mitt eget hem, och att han skulle komma att bli
mycket god vän både med min man och mig under en tid,
då vi dagligen råkades.
Nu däremot hade, särskilt mamma och han, så mycket
att »passiare» om, att min närvaro var fullständigt överflödig.
Men jag tog, som sagt, skadan igen senare i livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
