- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
176

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommar. Hos Ellen Key i hennes barndomshem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fädernegård, Sundsholm. D. v. s. gården var redan såld, och
avverkningen av skogen hade börjat på ett mycket sorgligt
och i ögonen fallande sätt. Men Ellen kunde icke förmå sig
att slita sig loss från det gamla barndomshemmet. Hon
kamperade alltjämt i en flygelbyggnad, och några mäktigt
skuggande träd ute på gårdsplanen, för vilkas liv hon bett,
stodo ännu kvar likt benådade brottslingar, väntande på en
uppskjuten exekution.

Ellen Key hade jag endast sett helt flyktigt, då hon
besökt min mor i Uppsala. När hon nu kom gående emot oss
i den lätta, gyllengröna skuggan från de väldiga lindarna,
blev jag nästan en smula bestört.

Hon var den tiden inne i en period, då hon fullkomligt
åsidosatte alla krav på att vara någorlunda välklädd. Hon
var iförd ett slags fotsid skjorta av blå- och vitrandigt linne,
på huvudet bar hon en jättestor halmhatt, nästan liknande
dem man på avbildningar ser bäras av vissa infödingar, och
på fötterna hade hon något slags sandaler. Men hon talade
vänligt och milt med sin låga, jämnt flytande röst. Och fast
hon inte var vacker utan snarare motsatsen, glömde man
det snart för det uttryck av äkta godhet, som lyste ur hennes
ögon – inte heller de av någon märklig form eller storlek.
Hela hennes väsen utstrålade värme och önskan att förstå
och omhulda. Man talar om människor, som i sin
hjärtegodhet »vilja ta’ hela världen i famn». Till dem hörde Ellen
Key framför andra. Tre år senare hade jag under ett par
vintrar i Stockholm Ellen Key först som granne och sedan
som värdinna. Hon svek aldrig den uppfattning jag fick av
henne från första början. (Till detta vill jag gärna
återkomma.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free