- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
202

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pensionsliv och atelierarbete.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Villiers och Boulevard Courcelles, på gatorna och i de
närliggande kaféerna och bodarna.

Nere på boulevarden började butikerna att öppnas.
Gumman, som sålde rostade kastanjer, satt redan på sin plats vid
sitt legitimerade gathörn, och man tog alltid några i muffen
för att värma fingrarna, ty det behövdes. De flesta unga
och gamla kvinnor, som höllo mjölkaffärer, bagarbodar och
matvaruhandel, visade sig ogenerat i papiljotter, medan de
fejade, grälade och snattrade i munnen på varandra och lätt
och elegant läto sopborsten vippa fram över golv, stolar och
bord – ofta också över brödlagret i skyltfönstret.
Tidningsutroparna vädrade sina rostiga röster i vilda och hesa rop;
var och en hade sitt särskilda tillhåll, sina vitsar och sina
vänner och ovänner. Blomstergubben i hörnet av Avenue
Villiers, där man bytte från buss till hästspårvagn, sköljde
alltid, allvarligt och pietetsfullt, sina blombuketter i
rännstenen, skakade av dem och satte dem åter »daggfriska» tillbaka
i sitt stånd.

Luften hade en alldeles särskild lukt – av något syrligt,
blandat med lukten av kaffe och gasen från alla de stora
kaffekokare, som just stodo på fullt kok i kaféerna. Alla
människor hade brått men på ett måttfullt, angenämt sätt.
Det var ingen rusning. Man var ute i tid och var säker på,
att hinna dit man skulle.

Som regel var också jag den första på ateljén. Jag
tyckte om att sitta ensam därute, i lugn och ro göra i
ordning mina grejor och få en stund för mig själv, innan de
andra kommo rusande. En av de franska flickorna pratade
högt i ett kör, medan hon arbetade. Alla, utom jag, ritade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free