Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strövtåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När man var mycket renons på guld, kröp man ibland
ned under gatan till något mystiskt lokus, där det serverades
middag med ostron till 90 cent. Säkert var menun »second
hand» från något lyckligare lottat restaurangkök, men den
stank av »graisse», som låg som en dimma i rummet, kom
direkt från köket, så att man kände det som om man ätit
middag flera gånger om, innan maten äntligen kom på bordet.
Det är intressant att lära känna de olika kontrasterna i en
storstad som Paris.
När man t. ex. kommer från boulevarden in i Musée de
Clunys omgärdade trädgård med dess stillhet och medeltida
mystik eller vandrar fram genom de små kyliga gatorna på
andra sidan Seinen, där man andas liksom en helt annan
atmosfär, och där det också luktar helt annorlunda än i gatorna
kring Operan. Då för tiden var naturligtvis skillnaden ännu
mera märkbar än nu. Bilar och bilbussar ha stört friden.
Men man kan fortfarande glädjas åt de stilfulla gamla husen
i smågatorna på »la rive gauche», vilkas slutna, förnäma
arkitektur alltjämt ger en stark stämning av oberörd ro, och
där man kan drömma sig tillbaka i tiden. Ännu existera ju
också en hel del roliga gamla bodar, och de alltjämt
oantastade frilufts-boklådorna utmed vänstra Seinestranden längs
Quai Voltaire höra till de kvarlevor från den goda gamla
parisertiden, som man blir glad att återfinna. Där kan man
ännu i dag göra intressanta fynd. Man behöver ju inte lägga
an på att få »le livré le plus obscene qu’on puisse trouver»,
som en av försäljerskorna, en liten svart rulta, förtjust viskade
till mig, då jag en dag letade bland hennes förråd. Och så
slog hon upp boken och stack en liten elegant gravyr under
näsan på mig med ett hest: »Ça vous tente – hein?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
