- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
228

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärssocietet. Jul.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människor och ekande av sång. Det imponerade ovillkorligen
på oss.

I ösande regn åkte vi tillbaka till våra avlägsna trakter,
genom ett Paris, som låg dött och vardagligt i vinternatten.
Och så strävade vi åter upp för våra 130 trappsteg. Men
i den mörka entrén stannade vi och drogo ett djupt
andetag. Inne i den lilla salen stod granen och doftade starkt,
milt – fylld av tusen minnen långt bort ifrån. Den doftade
Sverige! Finns det någon doft i världen, som för oss är så
fylld av påminnelser som grandoft?

På nyårsaftonen gick en av mina kamrater, Agnes W.
och jag ned till Operan på kvällen. Vi hade föresatt oss,
att vi skulle höra Adelina Patti sjunga. Det lyckades också
fast efter en del svårigheter. Det var naturligtvis Romeo
och Julia som gavs. Jag vill inte påstå, att vi tillbragte
aftonen bland the upper ten. Ingen skulle ha behövt avundas
oss någon plats i solen.

En liten elegant och obeskrivligt envis herre erbjöd oss,
utanför Operan, sina två charmanta platser. Visserligen på
femte raden, men »avgjort de bästa i salongen», och detta
för en spottstyver – 20 francs stycket. Vi nappade på
betet och togo dem. Men i min nervositet gav jag honom
två louisdorer i stället för en (jag tog dem för 1
o-francsstycken) så att kvällen blev ju inte särskilt billig.

De charmanta platserna befunnos vara två klaffar utan
ryggstöd på allra bortersta bänken på femte radens fond.
Framför oss hade vi en hissnande backe fullsatt av människor,
och där nedanför parkettens bråddjup. Men – Adelina Patti
uppträdde! Och vi både sågo och hörde henne. Särskilt hörde
henne. Hennes underbara silverstämma steg, mjuk och fylld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free