Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleons stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckliga drottningen. När jag stod där och stirrade in i den
och mötte mitt eget ansikte, tänkte jag på, hur underligt det
är, att detta stycke glas ännu existerar, men att inte ens en
skugga av den döda drottningens drag kan återfinnas på det,
trots alla de gånger hon antagligen sett sin bild däri ...
Man skulle vilja ge mycket för att plötsligt möta blicken i
hennes ögon – leendet kring hennes mun. Men borta –
försvunnet är det, som en dröm som aldrig varit.
Naturligtvis är uppfattningen om Napoleons storhet, också
den, delad. Men att han som person alltjämt är liksom en
levande makt, deras hjälte, som kräver respekt ännu i dag,
blev jag i tillfälle att se så sent som våren 1929, och då tog
den sig mycket starka uttryck.
Man gav på Théâtre Français som förpjäs en liten
enaktare av Bernhard Zimmer, efter en novell av Pierre Mille.
Stycket hette »Pauvre Napoleon», och väckte ganska mycken
tidningspolemik. Det handlar om Napoleon på S:t Helena,
och han är framställd i en ömklig dager – en vingskjuten
örn, upprorisk, ryckande i sina länkar, halvgalen av
fångenskapens ensamhet och förnedrande krämpor. Han lider svårt
av gikt – och av tandvärk.
Åskådarne delade sig ögonblickligen i två läger. Var gång
Napoleon yttrade en plågad replik eller röt en svordom, då
hans smärtor ansatte honom för hårt, uppstod ett vrål i
salongen. Skrik, visslingar och glåpord växte till en verklig
storm. Särskilt hans tandvärk väckte passionerad ovilja,
uppblandad med antagonisternas bravorop. Man tålde inte, att
se sin avgud svära av tandvärk.
Napoleon teg en stund, började åter tala, men slutligen
teg han helt och hållet. Raseriet växte till den grad, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
