Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dresserad hovlakej. Påpasslig, stum och tyst som en skugga.
Det hela gick riktigt flott, och vi hade en ganska förtjusande
kväll med mycket musik efter middagen.
En gång voro vi med prins Eugen på Hasselbergs atelier
för att se på den byst av prinsen, som han hade under
arbete – en utmärkt likhet och känsligt, levande utförd. Den
pryder nu musikrummet ute på Waldemarsudde.
Min mor och jag gjorde också ett besök ute hos min
käre lärare, Albert Aublet och hans älskvärda gamla mor.
Jag tror min mor tyckte rätt bra om Aublet och hans
målningar och var ganska nöjd med mina framsteg. En annan
dag begåvo vi oss ut till couvent du Roule för att hälsa
på en liten Uppsala-flicka, som gick i skola där under
uppväxtåren, nämligen Marika Stiernstedt.
Hon kom in i parlatoriet, klädd i sin mörka skoluniform,
med håret undankammat från pannan och en hel mängd
medaljer glindrande på bröstet. Hon var söt att se på och
obeskrivligt, nästan ängslande, allvarlig. Det föreföll mig
att hon just då såg livet – också i andlig mening – som
genom klosterfönsterna, och den dagen vi talade med henne
yttrade hon inte någon som helst längtan att komma
tillbaka hem eller att bli fri från klostret. Hon talade lugnt och
klokt, nästan brådmoget för sina fjorton år, och när hon
lämnade oss för att gå tillbaka in i klostersalarna, hade man
en känsla av att dörren för alltid slöt sig efter henne.
Nu kan jag svårligen tänka mig Marika som t. ex.
abedissa i ett franskt kloster. Men den gången verkade en
sådan framtid nästan en självfallen väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
