Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italia la bella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med min man och mina barn. Då upptäckte jag bland annat
Michelangelo, som jag första gången inte såg skymten av, då
min mor inte älskade Michelangelo som konstnär, och därför
inte var angelägen om att se t. ex. Medicéernas kapell.
Senare i livet blev det för mig toppunkten av all skulptur.
Vad som tycks ha gjort mest intryck på mig, var S. Marco
med Fra Angelicos fresker. Den äkta och stora känsla, som
möter en i dessa naiva konstverk, måste nog ovillkorligen slå
an den rätta strängen i ett ungt sinne. – Vi tycktes inte ha
varit rädda för att trava på våra apostlahästar, ty jag skriver
om »en skön liten promenad», som vi gjorde »från Lung’
Arno upp till S. Miniato och Piazzale Michelangelo och sedan
runt hela Viale dei Colli och ned till staden igen». Härligt
är det där uppe på Piazzale Michelangelo och oföränderligt
skön är utsikten. Det är underbart, särskilt med Florens, att
det lyckats bibehålla sin medeltida karaktär och silhuett så
orubbade, när man besinnar det starkt modärna tryck staden
varit utsatt för som enastående turiststad.
Och just denna omutliga oföränderlighet verkar
imponerande. Det är sannt, att själva stadens stränga drag mildras
som av ett leende genom de omgivande kullarnas trädgårdar
och bergens blå linjer i fjärran. Men det är ett leende, som
aldrig blir för vekt – aldrig sött. Därför borgar den enkla
och förnäma silhuetten av Bargellos torn, av Brunelleschis
djärva domkupol, av den lilla Badiakyrkans späda spira och
slutligen dômkampanilen, som är vackrast på långt håll, då
man slipper se dess överdekorerade mosaikytor. I djupet
slingrar sig Arnos silverband, och bakom staden lyfta sig
kullarna, där:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
