- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
278

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. Antoniofesten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

guldpappersprydnader, proppfull med folk, mest kvinnor av alla åldrar, barn
och gubbar. Männen äro, som sagt, en sällsynt vara på Capri.
Barnen togo saken mycket enkelt. De lekte och klådde
varandra inne i sidogångarna, medan mödrarna pratade friskt
undan, musiken brakade lös och prästen mässade så högt
han förmådde för att försöka överrösta stimmet. När
musiken slutat spela (det var regementsmusik från Massa)
började prästen predika. Han såg allvarlig ut och talade ett
vackert språk, men ingen lyssnade på honom. Festandan låg
alltför stark i luften. Man fortfor att viska och prata sins
emellan, diskuterade kyrkans festutsmyckning och beundrade
S. Antonios staty, som stod uppe vid altaret, omgiven av
ljus och en krans av vita rosor.

Vi gingo in i sidogångarna för att få en titt på barnen,
och det var verkligen en syn. En mängd små parvlar, som
knappt kunde gå, skulle med i processionen. Pojkarna voro
behängda med sidenband i alla färger, som från livet föllo
ned kring dem som en liten kjol. Kring halsen buro de en
mängd (riktiga) guldkedjor, sina mammors broscher och
bredvid dessa smycken kedjor av torkade nespolekärnor, som
dinglade som ordensstjärnor på deras bröst.

På axlarna sutto rosetter med långa band, och kring
armarna hade man trätt tjocka pepparkaksringar, så många
som de orkade bära. Man såg bara deras små huvuden
sticka fram över all grannlåten. Somliga leddes vid handen
av sina pappor i fina helgdagskläder och håret styvt av
pomada, blyga, men mycket stolta över sina telningar.
Småflickorna tultade omkring i vita klädningar, blå band om
livet och med madonnans bild om halsen. På håret buro de
vita slöjor och blomsterkransar av ullgarn eller papper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free