Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. Antoniofesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår Capri-vistelse. Men jag hade något slags känsla av, att
han tyckte om att få oss att spärra upp ögonen åt hans
spännande och märkliga erfarenheter, och de voro – även
tagna med reservation – så många och underliga, att man
häpnade. Tog man honom lugnt, var han inte fullt så belåten.
Men när man besinnar, att han vid den tiden endast var
omkring trettio år, förefalla hans livserfarenhet och
människokännedom helt enkelt otroliga. Egentligen verkade han
dubbelt så gammal som han var, och det föll en aldrig in
att tänka på honom som en ung man.
Sent på natten åkte vi tillbaka ned till Grotta Bleu. Vårt
rum stod olåst som vanligt, allt var tyst och mörkt, men
man kunde aldrig känna någon kuslig känsla där nere.
Människorna voro fridsamma, naturliga och älskvärda, och livet
gled i en så enhetlig, stilla fara, att det gav en fullständig
och ändå levande vila.
Mycket vatten hade hunnit rinna under broarna, innan
jag åter kom till Capri.
Det var ungefär trettiosex år senare.
Våren 1925 tillbragte jag där nere. Min man kom dit
senare, och vi voro där tillsammans under ett par strålande
försommarveckor. Han hade längtat att en gång igen få
återse sitt ungdoms Eldorado, där han arbetat under olika
perioder i sammanlagt ett år. Och han fann det på det
hela ganska oförändrat.
En av de dagarna gjorde vi bland annat ett besök upp
till en f. d. fiskaredotter, Pasquarella – i min mans
ungdom känd som en stor skönhet. Han hade t. o. m. varit
bjuden till hennes bröllop, och då han 1892, i prins Eugens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
