Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obekant, som de från dessa vikingatåg ofta hemförde
Christna slafvar. Omvändelse-arbetet från Bremen och
Hamburg sträkte sig aldrig till Wermeland och sannolikt icke
heller till någon annan ort i riket, än i och omkring
Birka. Det drefs ock med föga både framgång och nit. De
Missionärer som hitkommo, dröjde aldrig länge här. På
hela sjuttio år efter Ansgarii död fanns till och med i
riket ingen Christen Lärare. Före Olof Skötkonungs tid
var för Christendomen här i Sverige föga uträttadt. Då
åstadkom till dess införande kärleken, hvad predikningar
icke förmått.
Olof Tryggvason var denna tid Konung i Norrige, och
sökte med oerhörd grymhet att der införa Christna läran.
Hvarje hedning, han träffade, hade att välja emellan att
döpas eller dö. Han hade en ryslig fintlighet att påfinna
nya qval för den, som ens vågade att tveka. Folket
omvändes mer genom skrämsel än öfvertygelse. I denna
Konungs syster, Ingeborg, hade Westgötha-Jarlen Ragvald
förälskat sig, och kunde icke på annat vilkor erhålla
henne, än att han och alla, som till Norrige på hans
friarefärd åtföljt honom, låto sig döpas. Det skedde, och då
Jarlen till Westergöthland hemförde sin brud, medföljde
månge Prester, för att arbeta på Westgötharnas
omvändelse. Den förbindelse, hvari nu genom både religion
och slägtskap Westergöthland kom med Norrige,
föranledde täta resor mellan dessa land, och de skedde genom
Wermeland eller Dal. Att icke der, under sina färder,
Presterna och de NyChristne skulle sökt göra
Christendomen känd, är ej tänkbart. Att Olof Tryggvason, äfven
innan Ragvald blef hans svåger, bemödat sig att draga
Wermlänningarna från hedendomen, kan man taga för
gifvet, ehuru hvarken tradition eller historia derom
något förmäler. Wermeland hade länge hört till Norrige,
och Norrska Konungarne gjorde ännu derpå anspråk. Att
Olof, som trodde sig komma ett steg närmare himmelen
för hvarje själ, han med våld eller list kunde draga med
sig på vägen dit, icke skulle gjort några
omvändelse-försök i Wermeland, är ej troligt.
Genom Christendomens utspridande i Westergöthland
förbereddes den i Wermeland och på Dal. Ännu
kraftigare skedde det, då Olof Skötkonung antog Christna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
