Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar uti Carlstad - Olof Bjurbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckte om, ref han icke sällan bort bladet, ja kastade
stundom hela boken i kakelugnen. Han fäste sig ej, med
någon uteslutande förkärlek, vid något visst ämne eller
någon viss vetenskap, ej heller var han, som ålderstigne
ofta äro, rotfästad vid det gamla, utan omfattade med en
brinnande värma, allt nyare bättre, och såg med glädje
hvarje framskridande. Med hans sällsynta arbetsförmåga
och outtrötteliga verksamhet, blef det honom möjligt att
taga kännedom om allt vigtigt och nytt i vetenskaperna
både inom och utom Fäderneslandet. Hans minne var
oerhördt och han glömde aldrig något som han ville
komma ihåg. Cicero, Virgilius, Lucanus, kunde han nästan
utantill. Ofta hörde man honom, ännu i sina sednaste år,
ur dessa sina älsklings-Auctorer upprepa utur minnet
flera sidor. Uti Civil- och Kyrkolagfarenheten hade han
djupt instuderat sig. Som Lector afgjorde i DomCapitlet
hans yttrande nästan alltid beslutet, och hans Colleger
kunde tryggt dermed förena sig; ty hans kunskaper, hans
skarpa omdöme och lefvande rättskänsla var dem och
alla väl bekant. Som biskop utgaf han till Presterskapet
de lärorikaste Cirkulär, som någonsin från något
DomCapitel blifvit utgifne. Den olidliga värk i hufvud och
ögon, som allt ifrån ungdomen plågat honom, gjorde, att
han de sednare åren ej förmådde lägga en så kraftig
hand, som förr, vid Stiftets och Skolornas angelägenheter.
Detta insåg han med sorg och han umgicks ofta med den
föresatsen att nedlägga sitt Biskops-Embete. Hans
vänner hade all svårighet att hindra honom från att
verkställa det. De sista åren af sin lefnad vistades han för det
mesta på sitt boställe, Ekenäs. Bjurbäcks nit för
folkundervisning blef misskändt, under tvisten med Prosten
Morén, rörande Skolinrättningen i Carlskoga, och
DomCapitlet fick från Regeringen en skarp tillrättavisning. Att
Bjurbäck, långt ifrån att motarbeta den lägre folkklassens
upplysning, för den nitälskade hela sin lefnad, det vet en
hvar, som kände honom. Äfven Regeringen hade sjelf
erkänt det, genom den hedrande skrifvelse, han, för sin
nitiska åtgärd till uppfostrings- och arbetsinrättningarnas
grundläggning i Bergslagen, från Kongl. Maj:t den 16/5
1809 erhöll.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
