Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wisnums Prosteri
- Carlskoga Pastorat
- Carlskoga Socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ödslig skogsbygd, tillhörig flera angränsande socknar.
Warnums Socken lär dock af den egt största andelen, ty den
kallades i äldre tider Warnuma skogsbygd. Äfven hade
den namn af Bodarna eller Möckels Bodar, emedan kring
sjön Möckeln flera fiskarekojor eller bodar voro
uppbyggda. Orten har Hertig Carl (Carl IX) att tacka för sin
uppkomst[1]. Han inkallade omkring år 1580 folk från
Södermanland, Nerike och isynnerhet Finnland, att här
rödja och uppodla. De inflyttande blefvo snart så
talrika, att det blef nödigt för dem bygga kyrka. Intills den
blef färdig, besökte folket härifrån Warnums, Knistads
och Qvistbro kyrkor; Orten begynte 1591 att kallas
Carlskoga, och Hertigen gjorde den 1594 till ett särskildt
Pastorat. Gället var i början vidsträcktare, än nu, ty
flera hyttor och torp hafva sedermera derifrån blifvit
tagna och laggda till Kroppa Pastorat.
Carlskoga Socken.
Genom Hertig Carls föranstaltande, blef kyrka här
uppbyggd 1594. I den inrättades läktare 1660. Hon var
[1] Carl hade en synnerlig vård om Wermland och var af folket
der mycket älskad. Bergslagsboarne kallade honom
Store Carl och Finnarna Hyfvä Konunger (Stor Konungen).
Det omtalas att i Wermland, ”så länge själringningen varade
efter Store Carl greto både gamla och unga och det var’
liksom allt blifvit öde och dödt i landet.” Men så vänligt,
nedlåtande och fogligt Carl umgicks med Allmogen, så vildt och
blodtörstigt framfor han mot de förnäma. Den högre
folkclassen hvarken berömde honom, eller hade skäl att göra
det. Dess trohet mot den lagliga Konungen straffade Carl,
som högmålsbrott. Det behöfdes knappast mer, än att
misstänkas vara Sigismund tillgifven, för att blifva afrättad.
Efter en ändock låg beräkning dömdes, för politiska
förbrytelser under hans regering, 140 personer till döden. En
Wermlänning, Arvid Posse till Sjögerås, har i sin så
kallade Carls Slaktarbänk skildrat honom med hemska,
men beklagligen sanna drag. Carls lynne var rått och vildt.
Helst nyttjade han väl bilan, men han försmådde icke att
stundom äfven bruka käppen. I sina bref till statens
Embetsmän hotar han ofta med prygel. Man söker ursäkta
Carls blodsbragder dermed att de voro för landet nyttiga.
Att de voro det, nekas icke. Äfven pest, krig och
hungersnöd kunna stundom i sina följder åstadkomma något godt.
Ingen lofsjunger likväl och efterlängtar dessa landsplågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:22:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlstadsh/1/0306.html
