Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nors Prosteri
- Capellpredikanter i Borgvik
- By Pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genomgick Trivialskolan i Hudiksvall och Gymnasium i Gefle.
Student i Upsala 1825. Erhöll den 18/9 1829
indigenationsrätt i Carlstads Stift. Prestvigd i Stockholm den 24
Januari 1830. Tillförordnad Capellpredikant här den
19/4 1830. Ordinarie Capellpredikant den 18 Juli 1832,
sedan Kongl. Maj:t den 31 Mars nämnda år meddelat åt
Egaren af Borgviksbruk stadfästelse å Patronrättighet
till Borgviks Capellförsamling. Undergick
Pastoral-Examen den 26/5 1845 med betyget: Approbatur. Jemte
Capellpredikants-tjensten Pastor vid Wermlands
Regemente den 2 Febr. 1847. Utnämnd Comminister i
Christinehamn den 1 Septemb. samma år.
By Pastorat.
Consistorielt. Andra Classen.
Sedan Fernows Beskrifning om Wermeland utkom,
har det varit allmänt antaget, att det var här Olof
Trätälja med sina följeslagare bosatte sig. Han skall äfven
här af dem blifvit, under ett missväxtår, åt Gudarna
offrad och hans aska nedlagd i en hög vid Säflebron.
Detta söker Fernow bestyrka med sägner, hvilka likväl före
honom ingen hört omtalas[1]. Man har ock nu nästan
oemotsägligt bevist, att Olof brändes invid Upsala och
icke i Wermland[2]. Att emedlertid denna trakt af
landet blifvit tidigt befolkad och följakteligen
Christendomen här tidigt införd, är ingen tvifvel. Man saknar dock
derom all underrättelse och någon Kyrkoherde här före
reformationen är icke bekant. Det vansinne om trolleri
och Blåkullafärder, som på flera ställen i Riket kostat
en hop Gummor lifvet, sträckte sig sluteligen äfven hit.
Här uppfördes 1720 sista acten af denne ömkliga och
blodiga farce. Den beryktade så kallade Capten Elin
var ifrån detta Pastorat[3]. Gället har alltid bestått af
[1] Runa 1844 pag. 45.
[2] Jemför en Afhandling af J. G. Wahlström i Tidskriften
Morgonen för 1845. N:o 40.
[3] Protocollet vid den undersökning, som Superintendenten
Ingemund Bröms om detta trollväsende höll 1720 i Ny Socken,
By Pastorat, visar tidens vantro och torde derföre förtjena
att här intagas.
”§. 5. Föredrogs inqvisitionen, till underdånig följe af
Kongl. Maj:ts till Consistorium ankomne befallning, öfver
det här i Församlingen yppade trullväsende och
framkallades Kyrkovärdarna Anders Persson i Skennebol och Lars
Larsson i Grorud, Sexmännen Thorsten Simonsson i Norra
Gunnarsrud, Erik Knutsson uti Vestergården, Anders
Andersson i Södra Öjerud, Anders Persson i Wåhle. Nils
Andersson i Mellgården samt Fjerdingsmannen Per Eriksson i
Löfås med de äldste af Församlingen. De öfriga befaltes sitta
i sina bänkar, men ungdomen fick tillstånd taga afträde, då:
1:o frågades, om icke i denna Sockens Församling, till alla
rättsinnige och Gudfruktiga själars bedröfvelse, vore
uppkommet ett fördömligt trullväsende, och att ryktet derom
är allom i Församlingen bekant? Svar. Ja, Gudi klagadt.
Deruppå upplästes Hans Kongl. Maj:ts allernådigste bref och
befallning till Superintendenten och Consistorium af den 13
September att inhämta derom noga kunskap och sedermera
inkomma med underdånig berättelse till Hans Kongl Maj:t
på det sedan vidare deri måtte kungöras den förordning
som efter sakens beskaffenhet erfordras.
2:o Om de ock finna en hjertans bedröfvelse öfver det
yppade ryktet och en stor förargelse, i det några beryktade
qvinnor sägas hafva afträdt ifrån Gud till satan? Sv. Ja.
3:o Om de befara något mera sådant ogräs växa ibland
sig? Sv. Vete Gud. Då de förmantes gifva sådana an, om
några misstänkte personer voro uti Församlingen; ty en
liten surdeg kan försyra hela degen.
4:o Om de angifna varit för sådant beryktade? Sv.
Mofike-Elin (Capten Elin) är spord bruka något häxeri.
Rustemästaren Wallqvist sade: att hon i 9 eller 10 år, sedan hon kom
till Församlingen, haft ondt rykte om sig, hvilket ock af
alla besannades.
5:o När sådant först blef ryktbart? Lars i Lillängen
svarade: mellan Påsk och Pingst då dess hustru Karin
Eskillsdotter gick med flickan Britta Persdotter valle, då berättade
flickan när hon kom på Åsen, hvad det var för lustigt
gästebud om Påsknatten, der flera Moror voro med. Hvilket hans
hustru sedan för honom berättade och han, Lars, sedan för
Kyrkovärden Anders i Skiennebol, som svarade, sådant ej
kunna af en allena uppenbaras, utan han skulle akta sig,
förr än flere kunde intyga det samma. Derefter när nu
Larsses ko var illa sjuk och Larsses hustru sade till flickan
Britta: efter du kan så många konster, kan du icke ock
hjelpa denna kon? Då svarade flickan: ja väl, och gaf henne en
hårdott, som gafs kon in, hvaraf hon blef god. Åter en
annan gång, när samma flicka gick vall med Larsses
svärmoder, frågade flickan henne om hon viste hvar hon hade fått
det såret hon hade i fingret? Då gumman sade: du har väl
skurit dig, sade flickan henne, huru den Onde hade henne
det skurit, när hon med de andre bårtrest. För sådant tal
straffade henne Gumman och hotade att vilja slå henne, om
hon förde ett sådant tal.
6:o Olof Larsson i Örerud, Per Olsson i Bångserud och
Anders Thorbjörnsson ibm berättade, att flickan på Bråtarna
der hon gick valle, för dem bekänt, sedan hon der talt vid
Fru Fahnskiöld på Bångserud och hennes måg
Qvartermästaren för detta under Adelsfanan, Peter Rytting, huru hon
varit om Påskafton, när hon lagt sig, uttagen af 3 hustrur,
nemligen Elin i Mofikerud, Lisbeth i Dalen och
Michelsmoren, som henne tagit upp ur sängen och tvungit henne med
sig, smort henne och en käpp, på hvilken hon måste rida
med dem. Utaf denna käppen hade hon fallit en gång och
stött sig illa; då bad hon Gud, då slogo de henne några slag:
men sedan satte de henne på en Hare, som flög braf och så
kom hon fort. Flickan bekänte ock på Bråten, att
käringarna resa väl alla stora Högtidsnätter, men om
Söndagsnätterna fara de för sig sjelfva hvart de vilja. Detta gaf
Qvartermästaren an hos Fogden Skennebol, Johan Rungren och
sin svåger Hr Lieutenant Karth, hvilken genom Capellanen
Hr Anders Labeckius skickade bud till vice Pastorn Mag:r
Wenerberg om detta rykte som utkommet var uti
Församlingen.
7:o Deraf fick vice Pastorn Mag:r Wenerberg tillfälle att
vidare detta efterfråga, tog Rustmästaren Anders Wallqvist
i S. Örerud, Anders Persson i Skennebol, Lars Larsson i
Grorud och Per Ersson i Löfås med sig till torpet, der
flickan var hemma, då hon först ej var tillstädes utan valle,
men straxt efterskickades; då Per Ersson mött henne och
bad henne ej frukta att bekänna. Då hade flickan ett horn
med sig som hon sade sig fått af Elin i Mofikerud, när de
skiljdes åt, att blåsa uti när de skulle komma tillsammans.
Item en pose med blod, hår och jord uti, som hon af dem
fått, hvilket Fjerdingsmannen tog ifrån henne.
9:o Under samma tid var hon ock hos Fjerdingsmannen
Per Ersson i Löfås och när hon kommer en gång med
hustrun och hans barn i fähuset och hon såg tjuren, sade hon:
det är under du kan lefva. Hustrun frågade: hur vet du det?
jag har nyss köpt denna tjuren. Men hon sade: ja, det må
ni säga för mig, jag känner väl igen honom. Äfvenså sade
hon om kon, hvilka båda Fjerdingsmannen bekände då
varit en lång tid illa sjuka. Flickan sade vidare: jag var icke
i fähuset utan Elin i Mofikerud och jag såg genom en
springa: men i getehuset var jag med en annan qvinna, gå och
se sade hon på den svarta Bocken om icke han är klipter
kring hornen samt bakpå, och en skåra har han på hornet.
Hvilket befanns så vara. Sjuk hade Bocken ock varit att de
ment de skulle mista den med kon och tjuren.
Äfven under samma tid kom flickan in springande och
klagande, att hon var mycket rädder, att de skulle göra henne
något ondt, ty de kunde skapa sig i hvad kreatur de ville,
och nu hade en af dem skapat sig i en sugga, med många
grisar, som kom ned af ett högt berg vid gården, ända at
flickan. Men hunden kom och skälde på suggan, då suggan
och hunden stannade, och hunden blef så rädd att han
sprang på stugutaket, och låg der hela dagen, som han
aldrig tillförene eller sedan gjort. Under samma tid
bekände hon ock, att hon varit uti samma berg med de andra och
då hon frågade, hvad de gjorde i berget? sade hon att de
ingen ting der gjort utan allenast eldade. Äfven när hon
följde Fjerdingsmannens hustru till sjön med kläder att
tvätta och fick se några fiskmåsar flyga, sade flickan: att hon
med de andra käringarna flugit öfver sjön Wenern till
Carlstad så högt som desse fiskmåsar flyga. I Carlstad har hon
varit i ett nytt fähus, och derifrån sedan farit till
Christinehamn der de varit inne i ett nytt måladt hus.
10:o Mofikeruds-Elin bekände alla i många år varit
beryktad men ingen har vågat gripa henne an.
11:o Frågades om ingen tillitat henne om hjelp i ett och
annat? men härtill svarade ingen.
12:o Fr. om de viste henne gjort någon skada? Då
svarade Lars i Lillängen: att hon en gång i Bångserud stulit
hö och då det blef kunnigt klagade hon sig för Eskil i
Lillängen, som sade till henne: hvarföre skulle du gå dit? det
ömkar ingen tjufven. Sedan sade hon till grannarna: han
skall väl blifva betald: han skall icke gå sig till fromma.
En tid derefter föll han lårbenet af sig hvaraf han i 5 år
låg till sängs till dess han dödde.
13:o Om de icke sagt till Elin i Mofikerud, att hon
förorsakat Gubben detta onda? Sv. Det tordes ingen säga något
till henne.
14:o Om den gamla Gumman i Lillängen varit för något
beryktad? Dertill ingen hade något att bekänna.
15:o Fr. Huruledes deras allmänna lefverne hafver varit?
Sv. Lisbeth i Klämma har icke fört något godt lefverne,
utan varit orolig, trätosam och satt grannarna med sitt
sqvaller i oenighet.
16:o Fr. om Anna i Gunnarsrud? och om mannen som
var tillltädes hade något vetat om henne? Sv. Hade ingen
och ej heller mannen förnummit sådant ondt om henne?
17:o Fr. Om han ej saknade sin hustru om Påsknatten?
Sv. att han ej då var hemma utan i Eds Socken.
18:o Fr. Hurudant lefverne Pigan Kjersti Svensdotter i
Takene fört? Sv. varit ostadig och olydig sina föräldrar,
sprungit från dem till Grums härad och Wenersborg, följt
Dragoner m. m.
19:o Fr. om Lisbeth i Dalen? Sv. varit alltid fattig och
brukat smått signeri.
20:o Fr. om Karin i Rösa? Sv. Ej varit här i
Församlingen.
21:o Fr. om Soldatenkan Ramme-Kjerstin? Har ett elakt
rykte för tjufveri, signeri och sqvaller, hvaraf folk nödgats
drifva henne utur Församlingen.
22:o Fr. Hvilka af dessa Påskedagen voro till Herrans
Heliga Nattvard? Sv. Michelsmoran, Lisbeth i Dalen och
Pigan i Takane.
23:o Om deras grannar haft någon skada på deras kreatur?
Sv. ja, ty de aldrig haft gagn af dem, hvarken med smör
eller ost, besynnerligen i år. Per i Fjellet sade sig varit
Bonde och deras granne i 4 år och aldrig fått sätta staf i
kärna, utan haft olyckor på sina kreatur, men hvilken
orsaken varit vet han icke, dock har han alltid med Lisbeth i
Fjellet haft ovänskap. Fr. om hon hotat honom med något
ondt? Sv. Nej.
24:o Om Flickan Brittas mor varit beryktad för något
trulleri? Sv. Att hon lär haft något för sig.
25:o Fr. Om qvinfolken kunnat gråta, tala eller blifva illa
vid? Sv. Har allenast en gråtit, men alla skulfvet. Jesu namn
hafva de alle ofta nämndt.
26:o Fr. Huru de ville blifva af med dem? Eller om de
förmoda sig något godt af dem, der de komme tillbaka? Sv.
Då befara de att de göra mer skada.
27:o Flickan hafver ock bekänt att de som oftast göra
sina resor, men om Påsknatten är deras vissa och allmänna
tid till sammankomst.
28:o Nämndemannen i Grorud bekände, att
Mofikeruds-Käringen tillstått vid Tinget sig haft omgänge med den
onde. Item hade flickat bekänt att de varit i kyrkan och
sjungit en vers, den onde predikat och apat efter
Sacramenternas utdelning med dessa orden: nu dricker du satans kalk,
hvilket Mofikeruds-Hustrun och Mickelsmodern hafva
tillstått, men de andra som bekänt hafva svarat vid tillfrågan:
vi hafva väl gjordt som de andra. Hvad vers de sjungit har
ingen kunnat minnas.
29:o Flickan hafver ock sagt att de hade någon föräring
med sig till Hin Ondes Hustru och blefvo trakterade, såsom
de tyckte med skön spis det dock var allenast grodor och
ormar. Hafva de ock varit tecknade af den Onde i
fingrarna.
30:o Frågades, om Boskapen i Församlingen blifvit något
tecknade och klipte? Sv. Sådant plär ofta ske och derefter
kreaturen vantrifvas.
31:o Fr. Om flickan talt om deras dans? Sv. De hafva
hållit stor dans på Bångseruds-åsen.
32:o Flickan hade sagt att de haft 7 barn med sig uti
mötet af hvilka hon kände allenast ett som Mofike-Elin hade
med sig neml. Per Olssons i Bångserud och hon slog det i
sidan när det gret. Hvilket barn en gosse är ännu rätt
eländig. Är 3 år gammal men icke växt, än när han kom till
verlden. Fostrar sig intet. Hafver en underlig låt, det
fadren med tårar beklagade.
33:o Fr. Om käringarna voro tillstädes när
Socknestämma hölls? Sv. De som voro hemma här i Socknen, hvilka
blifvit sammankallade och tillsporde om det flickan
bekände på dem, men de icke velat sådant tillstå.
34:o Fr. Om de haft något förbund eller förbindelse med
satan? Det hade ingen hört. Dock ha de gifvit sig i hans
tjenst och han lofvat dem hvad de ville hafva.
35:o Mickelsmodren hade i Hög vid ransakningen sagt:
hvi skulle jag tjena djefvulen och vika från Gud, som vet
att hos Gud är all salighet men hos den onde all
förbannelse och olycka? Kan jag ock så väl läsa i Bibeln som
Presten. Icke dess mindre bekände hon en stund derefter
och gjorde sig skyldig.
36:o Hafver ock Hustrun i Lillängen, flickans Mormoder
sagt till Lars ibm: om du sådant talt om för mig så skulle
det icke kommit så långt, hvilket ock Gubben sagt till vice
Pastorn Mag:r Wenerberg.
37:o Frågades af Ministerio: om dessa beryktade
qvinnors Christendom? Svar. Mickelsmoren kunde både läsa
och skrifva och brukat undertiden läsa för barn i
Församlingen.
Lisbetha i Dalen kunde läsa i bok och kände sina
Christendoms-stycken.
Elin i Mofikerud kunde läsa något utantill men ej i bok.
Beata i Bråten kunde fuller läsa sina
Christendoms-stycken utantill men icke i bok.
Lisbeth i Fjellet kunde väl läsa i bok.
Anna i Gunnerud kunde något allenast utantill men ej
i bok.
Kjerstin i Takane kunde väl läsa i bok och sina
Christendoms-stycken.
Och emedan ingen hade något att påminna befalldes
Församlingen i Guds dyra vård. Actum ut supra.
INGEMUND BRÖMS
Superint. Carolst.
Johan Dionysius
pr. och p. Näsh.
Petr. Hedelin
Gr. L. Lector.
Laurent. Kaarberg
P. L.
Johan Hesselgren
Consist. Not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:22:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlstadsh/2/0259.html
