178 PÅ BÄRGSHAMRA. knackade på sin aneroid-barometer, undersökte, hur den stod o. s. v. Han blef dock något lugnare i detta hänseende, då han låtit anlägga en stor gödselbrunn med ett slags vattningssystem, så att åkrarna under torka kunde få artificiell bevattning. »Ser du, nu behöfver jag inte oroa mig för torkan mera; nu låter jag spruta öfver fälten», berättade han gladt härom för den af sina officerare, som oftast var honom följaktig under hans landtbrukspromenader. Tidigt — ibland redan vid femtiden — om sommarmorgnarna, särskildt under slåttern och skörden, var han uppe och ute på sina åkrar för att se, hur arbetet gick, och att det oftast gick till hans belåtenhet, var en nästan själfklar sak, då hans närvaro mer än något annat sporrade folket. En och annan skördeman lefver ännu och kan på sitt okonstlade sätt berätta därom. Det var till största delen foderväxter, som odlades vid Bärgshamra, och kung Carl var djupt intresserad af att experimentera med införandet af nya goda sådana. Han säges hafva varit en af de första i Sverge, som odlade s. k. »midsommarråg», och på Bäckaskog lät han dessutom göra försök med »australiskt hvete». Under en af sina resor till slottet Muskau i Schlesien, tillhörigt hans svärfader, gaf han akt på en i Holland särdeles frodigt växande foderväxt, »seradella». »Hör du, af den där skola vi skaffa oss frön och odla dem hemma på Bärgshamra», yttrade han till sin följeslage. Detta skedde också, ehuru utan synnerlig framgång. Då konungen fått veta, att man på experimentalfältet vid Ultuna gjort åtskilliga försök såväl med seradella som med blodklöfver, varierade han dessa försök så, att han ej odlade dessa växter enbart, utan tillsammans med åtskilliga andra. Sålunda ställde han om, att seradella, blodklöfver och hafre odlades tillsammans, och af denna blandning fick han en kraftig och yppig grönfoderskörd. Konungens förnämsta rådgifvare i landtbrukssaker var professorn vid landtbruksakademien C. E. Bergstrand. Denne