- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
243

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKARPSKYTTERÖRELSEN. 243 äfven nu byggde. Så t. ex. väckte det liflig harm och förbittring, då det i förslag till stadgar för Göteborgs frivilliga skarpskyttekår upptogs den bestämmelsen, att hvarje medlem på kgl. m:ts kallelse skulle bestrida vaktgöring i staden och icke utan kgl. m:ts tillstånd få utträda ur kåren. Detta vore, sade man, helt enkelt att af Göteborgs fria medborgare göra en gensdarmerikår, stäld till konungens fria disposition, ett försök att i botten förfuska denna idé, hvars skönhet och storhet just ligger i karaktären af det frivilliga. Hänförelsen för det frivilliga försvaret var både allvarlig och uppriktig och ledde till stora ansträngningar och uppoffringar både å enskildas och myndigheters sida, och det kan ej förnekas, att rörelsen ägde förmåga att aflägsna splittringslust, klassanda och ståndsfördomar — åtminstone för någon tid. Men den eldiga patriotismen ville också ha roligt; skarpskyttemarschernas och fästernas tid inbryter nu. För kung och fosterjord Ännu klappar hjärtat varmt i Nord, Och vid ett gladt: gif akt! Klingar skarpskyttesåängens lätta takt, Rör trumman: marsch framåt — — Hvem känner ej de toner, som äro så innerligt förenade med dessa ord, att de ännu i dag kunna ljuda för ens öron med ett barndomsminnes hela intensiva friskhet! Det var 1860-talets jubeltoner. Och i takt till dessa marscherade kompanierna, följda af åkande och gående — af damer i mängd. Ty nu kommo äfven dessa med; de besökte flitigt skarpskyttarnes fästplatser, deltogo i dans kring majstänger, prydda med fanor, sköldar och fosterländska deviser. Den frivilliga försvarssakens framgång var gifven. Skarpskyttarne åtnjöto den största popularitet, och vägen ut till Ladugårdsgärdet, där Stockholms skarpskyttar om söndagsförmiddagar hade sina öfningar, var då en enda rad af gående och åkande, och själfva slätten vimlade af ekipager och folkmassor, nästan som under Carl Johans mest lysande revyer. I prässen jublades det, ty, sade man, »det är första gången vi sett nöjet och nyttan på ett så vackert och värdigt sätt förenade, därför att det ligger i dessa lekar ett allvar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free