EN SKARPSKYTTEREVY PÅ LADUGÅRDSGÄRDET. 245 den ena af kårens öfverbefälhafvare kapten Adlersparre, den andre af löjtnant Mankell. Öfver hvardera bataljonen vajar en fana, af hvilka den ena är en blå och gul sidenfana. De båda trupperna hafva emellertid under sina rörelser småningom närmat sig hvarandra och uppställa sig på en linje. Man har nu god öfversikt af hela kåren. Hvad som mest frapperar är den stora olikheten i ålder mellan männen i ledet. Medan man här ser en samling ungdomar på 17—18 år, ser man i en annan afdelning af den långa linjen idel kraftiga och allvarsamma gestalter, som redan sett sina fyrtio år, den ståtligaste kärntrupp något regemente kunde önska sig, familjefäder, som gripit till musköten och med betydlig uppoffring af tid gifvit de yngre ett föredöme. Flertalet utgöres dock af unga karlar på 20—30 år med hurtig och intelligent blick samt energi och ledighet i rörelserna. I uniformerna råder äfven någon olikhet. De flesta bära en enkel grå rock, benkläder af omväxlande färg och ett svart lifbälte af blankläder. Hufvudbonaden är inom somliga kompanier en mössa, medan den inom andra utgöres af en svart filthatt med eller utan kokard. Dessa olikheter äro likväl ej . större, än att kåren äfven till sin uniformering ger en prydlig anblick. — — — På kullarna bortåt drottning Christinas väg ses emellertid en ryttarskara spränga fram. Det är kung Carl, som med sin svit nu kommer från Ulriksdal för att taga kåren i ögonsikte. Inom några minuter är den lilla kavalkaden framme, och konungen rider utefter fronten af de frivilliges leder, som hälsa honom med hurrarop, medan musiken spelar upp. I konungens följe märker man prins August, öfverståthållaren och kungens släkting, öfverste Clary, i fransk-afrikanska kavalleriets lysande uniform. Nu vidtager excercis med en bataljon i sänder och fortgår nära en timmes tid. Alla rörelser utföras med säkerhet och raskhet, och konungen uttalar efter öfningens slut sitt lifliga bifal. — — — — — — — — ———— ——- 5 Sitt bifall alltså, detta bifall, öfver hvars uteblifvande man till en början så myc:.et knotat, fast det dock ej hämmat