GARL XV:S MILITÄRA FÖRFATTARSKAP. 285 äldre soldater såsom ett stöd för sin åsikt, denna åtgärd, som så strängt fördömdes efter fransmännens nederlag 1870. I det hela taget påminner förf:s stridssätt, hvad de enskilda infanteriafdelningarna vidkommer, ganska mycket om sjuttonhundratalets s. k. linjartaktik, sedan nämligen de från det napoleonska tidehvarfvet härstammande djupa kolonnerna plattat ut sig för att icke åstadkomma allt för betydliga förluster. Den s. k. dubbla divisionskolonnen med två divisioner (eller kompanier, sedan tiraljörplutonerna afgått) på linje främst och de två öfriga på en andra linje där bakom, bakom hvilken slutligen kom en tredje linje af tiraljörplutonerna, om dessa icke användes i spridd ordning, är bataljonens normala stridsformering, och i denna skall han rycka fram för att öfvergå till bajonettanfall. Vid elden fäste man visserligen större uppmärksamhet än förut på grund af de refflade gevärens längre skottvidd och de just nu öfver allt antagna bakladdningsgevären, men att skjuta på längre håll, än att geväret var bestrykande hela vägen (för vårt gevär af 1867 800 fot) tilläts på inga villkor. Då man emellertid fruktade, att fiendens eld skulle göra allt för stor skada på kolonnerna, om än dessa blifvit förtunnade, så infördes just år 1867 en formering, som åstadkoms därigenom, att två divisioner i bataljonen medels dragningsmarsch flyttade sig utanför kolonnen, hvarigenom en formering rutvis (en échiquier) uppstod. Före bajonettanfallet skulle bataljonerna dock sluta samman, äfven medels dragningsmarsceh. Inom brigaderna och de större enheterna ordnades bataljonerna på två linjer, den bakre bataljonens bakom den främres luckor, och konstmässiga rörelser med echeloner (d. v. s. med framdragen flygel) förordades. Då man emellertid icke kunde undvara gevärselden på de något längre hållen, men ansåg det omöjligt att bibringa den s. k. linieinfanteristen en högre grad af skjutskicklighet, så förordar förf. uttagandet af flera olika slag af skyttar. Först märka vi då hvarje kompanis till tjänst i spridd ordning utbildade tiraljörpluton (en tredjedel af kompaniet), därefter de till 0—8 vid hvarje kompani befintliga skarpskyttarne, hvilka skulle vara särskildt utbildade i finskjutning, så de skarpskyttekårer, hvilka borde tilldelas brigader och fördel-