PULTAVAFÄSTEN 9 JULI 1862. 343 man lifvades, samt de handlingar, hvilka företogos. Dessa ideal voro starka nog att mer än en gång ena de liberalå och konservativa, såsom fallet var just vid Pultavafästen. Antiryskheten var här förenad med ultrasvenskhet. Polen, som i den bekante öfverstlöjtnant Sigismund Jordan hade sin representant närvarande vid fästen, sände sin hälsning genom »polska emigrationens» chef i Paris, furst Czartoryski, en hälsning, hvilken »såsom en kärnpunkt i fästen väckte sensation och rörelse och gaf åt densamma en stämning af det djupaste allvar». Dess uppläsande följdes af skallande bravorop och Björneborgarnes marsch, som begärdes och gafs da capo. »Den stora tanke», som under fästen särskildt betonades af P. R. Tersmeden, var »den Skandinaviska Nordens enhet», ty med ett starkt Skandinavien, ett pånyttfödt Polen, skulle tvänne förmurar uppställas emot den »ur österns stepper frambrytande nomadströmmen». Sverge och Polen skulle åter enas i en gemensam tanke: försvar mot östern!». Ialien sände sin adress från Milano, och Garibaldi skref: »Vore Sverge i fara för sin frihet och sitt oberoende, så skulle jag bönfalla om, att kung Carl ville göra mig den äran att få draga mitt svärd i de tappre svenske krigarnes led, hvilkas namn är oskiljaktigt från minnet af Carl XII:s lysande segrar.» Danmark hade på fästen sin representant i den varme skandinaven Barfod; Blanche höll ett hänfördt tal om plikten att räcka de betryckta folken en hjälpsam hand; kortligen, det var århundradets nationalidé, som här gaf sig luft i en storartad demonstration emot det folkförtryckande Ryssland, och fästen, denna segervissa »själfständighetsfäst», slöts med ett af Sätherberg diktadt poem, typen för en svensk-svensk jubelsång: 1 I samma ordalag besvarade Upsala studenter den adress, som med anledning af Pultavadagen anlände till Nordens universitet från La jeunesse Polonaise i Paris. I det svenska svaret, som offentliggjordes i franska tidningar, betonades »den förbrödringens ande, som skall samla alla folk under frihetens banér» och som ledt Polens ungdom att med bifallsrop instämma i Sverges fäst, vidare, att »dessa båda länder voro såsom förposter emot öster, hänvisade till förbund och samvärkan».