362 CARL XV OCH POLEN. sedan detta land uppnått hvad det så länge eftersträfvat, sin nuvarande landtdags-institution, och äfven i Sverge uppstod en opposition mot det finska inflytandet: Talis Qvalis — förgätande, att den svenska prässen själf gjort finnarnes artiklar till sina egna — utbrast harmset i St. Dagblad: »Vi vilja vara herrar i eget hus.» Polen fick ensamt kämpa sin kamp, utan att någon af Europas stora makter rörde sig till dess förmån. Vår afsikt med det nu nämda har endast varit att söka visa, huru kung Carl tänkte och kände i full samklang med sin tids Sverge, och att han ingalunda var ensam om att önska kriget. Men hur djupt denna önskan gripit honom, hur djupt han led af att i ovärksamhet se sin och många svenskars politiska älsklingstanke gå under, har ingen vackrare uttryckt än den man, som ända från polska rörelsens första början fått i uppdrag att invärka på kung Carls tänkesätt, och som — hvad denna sak angår — kanske mer än de fleste blickat in i hans hjärta; vi mena den finske skalden v. Qvanten. Och hvad han sett har han tolkat i en dikt af sällsynt skönhet: »I kungens bibliotek». Bland de kung Carls efterlämnade papper, som stått till vårt förfogande, funno vi också denna dikt i handskrift — det af skalden själf nedskrifna och till kungen personligen öfverlämnade exemplaret, som bar synbara spår af att hafva blifvit flitigt läst. Oaktadt man skulle kunna samla en stor volym dikter öfver och till Carl XV, finnes det dock enligt vår mening ingen sådan inom svenska literaturen, som på ett så sant och varmt sätt målar denne konung med det djupa svårmod, som dolde sig under hans oftast för världen glada och sorglösa yttre. Dikten åsyftar innerst den hemliga tanke, som förenade till själ och kropp. Det påstås, att han till slut tog påflig tjänst. — Han var för öfrigt af aristokratisk börd — en släkt med samma namn har funnits på svenska riddarhuset — men fattig, beroende af de rika släkterna Czartoryski och Sapieha. I sin krafts dagar ansågs han vida mera fördomsfri och storsinnad än hans förnäma vänner, och han ansågs vara detta polska partis främsta statsmannaämne.