PÅ LJUNGBYHED 1860. 391 ångare »Helsingborg» satte sig i rörelse, tändes längs de breda sidorna af Kronborgs majestätiska slott bengaliska eldar, hvilka i ett nu upplyste den väldiga byggnaden och lät den i mörka natten »träda fram med sina gigantiska former som ett blekt blånande fantom». Eldarna, kanonsaluten från fästningen och från de å redden stationerade örlogsskeppen samt de solfjädrar af stjärnraketer, som utbredde sig öfver vattnet från »Kronborgs pynt» och från skeppen, räckte hela den tid »Helsingborg» behöfde för att ånga tillbaka öfver sundet. »Det var på detta sätt konung Fredrik lyste sin vän och gäst hem till sitt efter dagens glada möte», yttrade danska tidningar med en viss stolthet, under det att den bland åskådarne på svenska stranden varande skaldeskandinaven Orvar Odd hänförd förklarade, att Kronborg, klädt i eldskrud, »var den gamle kämpen, för tillfället blifven hofnan — — — men i detta galanteri låg dock något mera: uttrycket af den broderliga vänskap, som förbinder Nordens båda konungar och till ömsesidig lycka äfven delas af de folk, som bo på båda sidor om sundet — — —». Redan nästa söndag infann sig kung Fredrik till motbesök på Ljungbyhed, med en svit at 60 personer, bland hvilka äfven befunno sig arfprins Ferdinand och prins Christian af Glücksborg; dessutom var danske utrikesministern Hal särskildt inbjuden 2. Sextio ståtliga ridhästar fördes för kung Fredriks räkning från Helsingör öfver Helsingborg till lägret, men konungen 1 I Tyskland, särskildt inom Rhenprovinserna, samt i Belgien drog man hvarjehanda politiska slutsatser med anledning af kung Carls besök i Danmark; så skref exempelvis »L’observateur Belge», efter att hafva omförmält det utsatta furstemötet i Baden: »Une autre entrevue, qui ne sera pas non plus sans importance, va réunir les rois de Danemark et de Suède. Il y sera question, dit on, des duchés de Schleswig et de Holstein, au sujets desquels le roi de Danemark ne vent rien céder à Allemagne.» 2 Angående den danske utrikesministerns närvaro berättar Posthumus, »Mina Samtida», del. X, 51, att under samtal mellan kung Carl och denne den gamla alliansfrågan ånyo framdrogs, hvarvid ett shemligt papper» af Hall lämnades till konungen.