RYSSLANDS HÅLLNING MOT SVERGE 18684. 445 Förslaget skulle emellertid hafva strandat på den monradska ministèrens obenägenhet för en. personalunion. Det är i allt fall den diplomatiska kännedomen om dessa Rysslands planer, hvilken den norske författaren af nämda Morgenbladsartiklar tillskrifver utgången af Ulriksdalssammankomsten hösten 1863, men förnämligast af norska stortingsbeslutet af den 29 mars 1864, hvarigenom »vägen stängdes för den personliga politiken»: till lycka för de förenade rikenas hela framtida väl, enär kung Carl äljes skulle hafva fört dem ut i det bakhåll, Ryssland gjort färdigt för dem. Och detta, menar norska Morgenbladet, skulle klargöra och ursäkta det från alla håll såsom taktlöst, kallt och hjärtlöst stämplade yttrande, som norska stortinget fällde: »Ehuru den stora pluraliteten af norska folket säkerligen icke önskar någon närmare politisk förbindelse mellan do förenade rikena och Danmark, skulle dock Danmarks undergång i hög grad väcka norska folkets deltagande — — —.» Utan att drista oss att fälla något omdöme öfver det berättigade i denna framställning, skulle vi dock vilja framhålla en annan synpunkt, hvilken måhända ej är så alldeles osannolik. Oförnekligt är det, att en skandinavisk förening mellan Nordens tre riken alltid ansetts kunna gifva en i norra Europa aktningsbjudande motvikt mot Ryssland och därför af detta land starkt motarbetats. Trovärdigheten af det af den norske författaren omtalade ryska meddelandet till Berlin i februari 1864, i hvilket Ryssland skulle hafva lätit Preussen och Österrike förstå, att det ärnade — genom aktivt ingripande — motsätta sig en skandinavisk förening, har man emellertid betviflat, och detta äfven, så har det åtminstone till oss blifvit försäkradt, inom svenska kabinettet Och om detta meddelande också vore äkta, kan man ej tolka dess betydelse såsom i Norge skett, där man menar, att Ryssland endast sökte locka Sverge i kriget för att sedan anfalla det, då det skulle hafva stått en- samt med Danmark och med undergången för ögonen. 1 I alla händelser var det näppeligen kändt i Sverge före början af juni 1864; riksarkivarie Nordström t. ex. erhöll det i Paris af polacken öfverste Jordan.