Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLÄGG MOT EN NORSK UPPFATTNING. 447
Det bör äfven anmärkas, att samme norske förf., hvars
ord väckt ett visst uppseende äfven i Sverge och som i sina
artiklar antyder, att svenska regeringen i full panik låtit
skrämma sig till att neka Danmark hjälp, tillhör det norska
konservativa parti, som satt vid styret 1864. Man har fullt skäl
att antaga, att norska stortingets uttalande varit dikteradt af
den norska regeringen. I utlåtandet yttrades, att Norge ej
önskade en närmare förening med Danmark. Och hvarför?
Emedan då ett skandinaviskt unionsparlament blifoit en
nödvändighet. Men detta ville norrmännen lika litet då som nu;
de ville blott vara så mycket som möjligt isolerade, framför
allt från Sverge.
Den norske artikelförfattaren synes oss vilja söka göra
troligt, att det varit det norska stortinget, som räddat äfven
Sverge, genom att stänga vägen för unionskonungens
»personliga politik.» Säkerligen kommer historien ej att gifva
honom rätt härutinnan, ty kung Carl och hans män skulle
icke hafva fallit i en rysk snara, som därtill troligen var
imaginär.
Dessutom — då polackarne på våren 1864 voro slagna
och Ryssland i hotande ton började tala om att »bildandet af
ett skandinaviskt rike stode i strid med dess intressen», om
hvilket hot svenska kabinettet underrättades i juni, hade
Danmark själft redan genom det Monradska brefvet af den 13 maj
tillintetgjort sista utsikten till hjälp från Sverge.
Ty må veara, att västmakternas tillbakaträdande gjorde
ett förbund mellan Sverge och Danmark för det förra landet
både farligt och oklokt; må vara, att de stora inre reformer
som i Sverge förestodo, att de stora kapitalfordrande
järnvägsanläggningarna — i hvilket allt danskarne sågo orsaken
till Sverges mindre ärofulla »försiktighet» 1 — gjorde tiden för
ett krig synnerligt olämplig: vi hålla dock före och hafva mer
än en gång påpekat, att hela den dansk-svenska
förbundsfrågan i yttersta hand och förnämligast strandade på danske
statsmäns holsteinska baktankar.
Och trots alla uttalanden i motsatt riktning hysa vi dock
bestämdt tvifvel om att Carl XV:s skandinaviska politik med
1 Se C. Th. Sörensen »Den Anden Slesvigske Krig», sid. 116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0455.html