INLÄGG MOT EN NORSK UPPFATTNING. 447 Det bör äfven anmärkas, att samme norske förf., hvars ord väckt ett visst uppseende äfven i Sverge och som i sina artiklar antyder, att svenska regeringen i full panik låtit skrämma sig till att neka Danmark hjälp, tillhör det norska konservativa parti, som satt vid styret 1864. Man har fullt skäl att antaga, att norska stortingets uttalande varit dikteradt af den norska regeringen. I utlåtandet yttrades, att Norge ej önskade en närmare förening med Danmark. Och hvarför? Emedan då ett skandinaviskt unionsparlament blifoit en nödvändighet. Men detta ville norrmännen lika litet då som nu; de ville blott vara så mycket som möjligt isolerade, framför allt från Sverge. Den norske artikelförfattaren synes oss vilja söka göra troligt, att det varit det norska stortinget, som räddat äfven Sverge, genom att stänga vägen för unionskonungens »personliga politik.» Säkerligen kommer historien ej att gifva honom rätt härutinnan, ty kung Carl och hans män skulle icke hafva fallit i en rysk snara, som därtill troligen var imaginär. Dessutom — då polackarne på våren 1864 voro slagna och Ryssland i hotande ton började tala om att »bildandet af ett skandinaviskt rike stode i strid med dess intressen», om hvilket hot svenska kabinettet underrättades i juni, hade Danmark själft redan genom det Monradska brefvet af den 13 maj tillintetgjort sista utsikten till hjälp från Sverge. Ty må veara, att västmakternas tillbakaträdande gjorde ett förbund mellan Sverge och Danmark för det förra landet både farligt och oklokt; må vara, att de stora inre reformer som i Sverge förestodo, att de stora kapitalfordrande järnvägsanläggningarna — i hvilket allt danskarne sågo orsaken till Sverges mindre ärofulla »försiktighet» 1 — gjorde tiden för ett krig synnerligt olämplig: vi hålla dock före och hafva mer än en gång påpekat, att hela den dansk-svenska förbundsfrågan i yttersta hand och förnämligast strandade på danske statsmäns holsteinska baktankar. Och trots alla uttalanden i motsatt riktning hysa vi dock bestämdt tvifvel om att Carl XV:s skandinaviska politik med 1 Se C. Th. Sörensen »Den Anden Slesvigske Krig», sid. 116.