FÖRMÄLNINGSHÖGTIDLIGHETEN 1I STOCKHOLM 1869. 453 Året 1869 blef åter ett år för skandinavism, ehuru ej längre så realpolitisk och i sådan brännande form som tillförene: skandinaviskt konstnärsmöte i Göteborg, skandinaviskt studentmöte i Christiania, skandinaviskt folkmöte i Hilleröd (Seeland), och skandinavisk förmälning i Stockholm. Denna senare gaf naturligtvis anledning till en hel följa af lysande fäster i Sverges hufvudstad. Vi vilja dock endast uppehålla oss vid en enda episod från dessa solbelysta julidagar, då allt tycktes hafva förenat sig för att gifva den bortdragande furstinnan ett sista strålande intryck från hennes barndomshem och fosterbygd. På samma gång se vi nästan den sista glimten af den kraftige, hurtige kung Carl, af den ridderliga gestalt, som sedan så snart skulle komma att sjunka ihop under sjukdomens smärtor. Vi se honom under den fältmarsch, som kort före förmälningshögtidligheten och strax efter danska konungaparets ankomst en afton företogs till Ulriksdal. Härtigen af Östergötland med stab mötte vid Söderbrunn på Djurgården de där uppställda trupperna, och sedan en konungens adjutant ankommit med ordres från Ulriksdal, gjordes uppbrott. Klockan var då 5,30 e. m. Marschen fortsattes till korsvägen vid Bärgshamra, kung Carls lilla välskötta arrendegård, där halt gjordes under afvaktan på vidare ordres. Snart anlände adjutanten åter från Ulriksdal, och ställning kommenderades ånyo. Strax därefter syntes uniformer glimma fram i skogsbrynet på andra sidan den nedanom landsvägen liggande, nyss slagna ängen. De ökades snart till antalet. Och fram öfver ängen sprängde i vild fart den lysande skaran och främst bland dem alla med blixtens hastighet en sadelfast ryttare, hvars fullblodsspringare ej tycktes märka de djupa diken, som korsade ängen. Det var kung Carl, ridande sin favorithäst, »Hannibal». Konungen gjorde halt på Bärgshamravägen, och minuter förgingo, innan de öfriga hunno fram. Men hade någon väntat, att kung Christian ej skulle kunnat följa honom efter på den oförvägna ridten, blef han bedragen, ty den danske kungen