CARL XV OCH KIÖRBOE. 503 det ena är den bekanta stora tafla, där kungen rider på en hvit häst. Det andra tyckes vara motiv från kung Carls besök i Paris 1861, särskildt från revyn på Marsfältet 1. Klädd i husaruniform, rider kungen i fyrsprång på en mörkbrun häst, åtföljd af sin svit. I mellangrunden synes franska trupper. Kungens ansikte och figur ansågos af samtida kritiker väl träffade; hela kompositionen utmärktes dessutom af en djärf och rask expression, hvarigenom det rätta grunddraget af kung Carls personlighet klart och tydligt framstod. . Porträttet öfverträffade i detta stycke det förra, som i det hela har ett lugnare, mera släpigt uttryck. I Paris erhöll Kiörboe bl. a. det smickrande uppdraget att måla ett porträtt af Napoleon III, hvilket ansågs mycket lyckadt. Det påstås, att kung Carl vid ett tillfälle skulle hafva yttrat, att målarens porträtt af honom själf på den hvita hästen ej vore så bra som porträttet af Frankrikes käjsare. Härvid skulle han af en närvarande fått till svar: »Ja, E. M., men Kiörboe lyckas också bäst, då han målar räfvar!» Det var som bekant i målningen af djur, särskildt kanske räfvar, Kiörboe hade sin storhet. Hvem känner ej t. ex. hans flyende räf (»Klappjakt») hvilken, där den nu pryder Nationalmuseum, ser ut, som om den med ett skutt skulle vara utom taflans ram! Hufvudsakligast för att idka djurstudier följde han med 1 Om detta porträtt skref Scholander samma är till Arsenius: Den gamle Kiörboe målat kungen äfven. I Lebensgrösse, sittande till häst Med ett slags tvungen knyck på vänstra näfven; Förmodligen en högre ridkonstgest. Att nu ge dom — såsom om rönnbär räfven — Tycks mig, att hästens öga lyckats bäst, Och ibland taflans öfriga förtjänster Må särskildt nämnas förgrunden till vänster.