524 NXKORDISKA KONSTNÄRSMÖTET J GÖTEBORG 1869. ett par dagar, ännu innan den honom omgifvande konstnärskretsen hunnit skingras, skulle hans konstnärer i stället för den glade kungen se en dödsdömd tungsint man. — — — Att hans personliga närvaro särskildt vid detta mötes förhandlingar, skulle gifva detsamma en alldeles särskild betydelse, är lätt insedt. Ty visserligen hade kung Carl alltid både varmt och öppet lagt i dagen sin kärlek till konsten och dess utöfvande, men dock aldrig förr så offentligt inträdt som jämlike i kretsen af Nordens konstnärer. Den tacksamma glädje, dessa kände däröfver, var också lika stor som deras personliga tillgifvenhet för honom, och däraf kom det sig, har en af de främste deltagarne i 1869 års konstnärsmöte till oss yttrat, att »detta kan anses såsom ett af de bästa som varit». Under detta sitt vistande i Göteborg försökte kung Cearl att så mycket som möjligt vara tillsammans med de öfriga mötesdeltagarne. Till sitt högkvarter hos landshöfdingen, grefve Ehrensvärd, bjöd han hvarje dag en del konstnärer. Och diskussionerna afhörde han med stor uppmärksamhet både för- och eftermiddag utan att dock själf deltaga däri. Han tog hvarje gång plats vid presidentbordet med Gude bredvid sig, hvilken oaktadt sina protester blifvit vald till mötets norske sekreterare; med honom talade kungen ofta mellan förhandlingarna, enär han ville hafva noggrann reda på de norske, honom obekante konstnärer, han såg i salen. Diskussionen rörde sig nästan uteslutande om konstförhållanden i Norden. Talarne voro öfvervägande journalister och literatörer, bland dessa först och främst S. A. Hedlund, Aug. Sohlman, L. Dietrichson och N. F. Sander, men äfven flere konstnärer: Scholander, Geskel Saloman, dansken V. Klein m. fl. De fleste förordade en nationell konstutveckling och hade hvar och en sitt förslag för att uppnå detta mål; prof. Scholander ansåg dock med rätta, att en nationell konst allenast kan uppstå, om nationen själf förmår inom sig finna elementen därtill, och att all sträfvan efter att vilja frambringa en sådan medels teorier och regler vore gagnlös. Detta möte bar helt naturligt en stark skandinavisk prä-