536 ULRIKSDAL PÅ CARL XV:Ss TID. »ryttaren» och hans häst, gjutna i brons, värkligen komma att resa sig på denna plats. Vi hafva förut tillåtit oss yttra några ord om denna sak. * * * Kung Carls konstnärliga sinne uppenbarade sig ej minst i det sätt, på hvilket han förskönade och prydde sitt älsklingsslott Ulriksdal. Den som sett detta ställe för ett par årtionden sedan böljande af lif, genljudande af glädtighet, smyckadt af rika konstskatter, och som sedan återsett det nu, öfvergifvet och öde, beröfvadt sina prydnader, med högst få minnen kvar af den konung, hvars kärlek till stället alltid skall förbli dess dyrbaraste minne, den skall ej kunna annat än med vemod äfven här hviska sitt: fuit Ilium. För den yngre generationen är Carl XV:s Ulriksdal väl ej mycket mera än en sägen, och för den, som vill taga kännedom därom, återstår numera endast att leta sig fram till de skildringar af stället, som blifvit gjorda, innan detta kung Carls vackra sommarhem upplöstes. 1871 utgafs öfver Ulriksdal ett stort planschvärk: Chåteau royal d’Ulriksdal, med litografier i folio af Billmark. Man får af dessa planscher delvis en god föreställning om slottets utseende, men för den, som önskar göra bekantskap med kung Carl särskildt som konstsamlare,1 är den stora katalog af 1 Kung Carl ägde äfven en annan »samlarvurm», den nämligen att samla »souvenirer». I hans arbetsrum på Stockholms slott fanns ett dokumentskåp, hvars lådor innehöllo, enligt hvad påsatta papperslappar angåfvo, »souvenirer efter salig drottningen», från Bäckaskog, Bärgshamra o. s. v. De många omsorgsfullt förvarade poem och andra minnen från hans vänkrets, som vi funnit bland hans efterlämnade papper, visa äfven detta hans »samlarintresse», men utgöra dessutom ett bevis på hans minnesgodhet och vänfasthet. Ett nästan barnsligt godt uttryck får detta uti en af hans dagböcker, som till hälften är fylld af dylika »souvenirer», i det att på hvarje blad af boken en liten blomma är uppklistrad med hans egenhändiga underskrift, stundom med ett litet tillägg af drottningens lätt igenkännliga, eleganta handskrift. På ett sådant blad se vi alltså t. ex. en rätt väl bibehållen reseda påfäst