ULRIKSDAL PÅ CARL XV:S TID. 539 heta dessa gemak, så fann man snart, att alla dessa konstskatter voro sammanförda ur en annan synpunkt än historiens. Man fann, att det var mera en enda personlighet än en hel tid, som tryckt sin prägel på denna furstliga boning, och man fann också, att personligheten var en man, genomträngd af en känsla för det sköna, som gjorde konsten för honom till ett lifsvillkor. Det var detta konungens intresse, som gjorde Ulriksdal till hvad det var, ett konstrikt, storartadt och smakfullt anordnadt hem af gedigen lyx. Detta intryck gjorde slottet redan, när man från drottningens våning genom den lilla trätrappan kom upp i den del däraf, som konungen själf bebodde. Det första rummet, hvari man då befann sig, var biljardsalen, hvars väggar helt och hållet voro klädda med de präktiga ekboiseringar, som en gång voro en prydnad för slottet Schleissheim i Bayern. På den enkla gråmålade kakelugnen stod den stora dvärgen af holländsk fajans och skänkte i läskedrycker genom de stora kranar, han höll i händerna. De båda öppningarna i väggen midt emot ledde in till de två kabinett, i hvilka konungens keramiska samlingar förvarades. . I det ena voro väggarne klädda med fajanser, särskildt gamla svenska, bland hvilka voro instuckna några pjeser från den gamla fabriken i Strassburg, hvars tillvärkningar tjänade som mönster för den svenska på 1700-talet. Statyetter af sånggudinnor åstadkommo här en behaglig omväxling bland massan af fat och tallrikar, kinesiska kaffekoppar i hundratal, turkiska spilkummar, engelska tekannor och holländska serviser, hvilka drottning Lovisa erhållit i gåfva från sitt fädernesland. Ännu dyrbarare än detta kabinett var det bredvid liggande. Här strålade den europeiska porslinstillvärkningen under 1700-talet i all sin glans, från apotekaren Böttgers första tillvärkningar på 1700-talet ned till de enkla konsolerna, som Gustafsbärg levererade 150 år senare. Priset togs naturligtvis af Sèvresporslinet.’ Så fanns här den stora bålen af äkta