ULRIKSDAL PÅ CARL XV:S TID. 541 Nürnberg. Salen pryddes dessutom rikt med snidade eller inlagda skåp i marmor, pärlemor, elfenben och ebenholz. — När skenet från lampetternas ljus föll på de gamla rustningarna och vapnen kring takkanten, när de fem stora ljuskronorna, som en gång sutto här, kastade sitt skimmer på den eleganta värld, som rörde sig på det bonade golfvet, då kunde Ulriksdal ställas vid sidan af hvilken furstlig boning som hälst. Här i riddarsalen var lyxen koncentrerad. Det på andra sidan trappan belägna stora rummet var måhända originellare inredt, men mera enkelt. Det tjänade vid högtidliga tillfällen till matsal och var kring väggarne prydt med etthundraåttiosju gamla krus, de flesta nederrhenska arbeten från slutet af 1500-talet, hvilka också hafva gifvit rummet namnet dryckessalen. Med denna sal slutade den egentliga fästvåningen. De fyra återstående rummen i filen användes merendels till bostad åt främmande furstinnor, hvilka gästade konungafamiljen. Sin största märkvärdighet i möbelväg ägde dessa rum i det garnityr af soffa och stolar, som bär konung August den starkes af Polen vapen och som lär vara hemsändt af Carl XII efter hans polska krig. Det stora porträtt i helfigur af Gustaf II Adolf, som ännu hänger där ofvan, är mera intressant än vackert. Det är måladt samma år hjältekonungen dog, och det antages af kännare, att han själf stått modell till detsamma. Äfven om Axel Oxenstjerna fick man på Carl XV:s Ulriksdal en liflig påminnelse genom de efter honom uppkallade rummen i nedre våningen af slottets västra flygel. Dörrarne, som ledde in till de samma, voro i inlagdt arbete samt beställda af rikskansleren under hans vistande i Holland, hvarifrån de fördes till hans slott Tidö. På dörrarne ses ännu de oxenstjernska och bååtska vapnen jämte initialerna af rikskanslerens och hans frus namn. För öfrigt var denna sal prydd med en mängd dyrbara dryckeskärl i glas och tenn, hvilka voro ställda på en kring rummets väggar löpande list samt på dess bägge spislar. Bordduken, som låg på midtbordet, får icke glömmas i denna redogörelse, ty den var ett af de dyrbaraste konstvärk Ulriksdalssamlingen ägde. Den var af röd sammet med påsyd-