DROTTNING LOVISAS INTRESSE FÖR SKÖN KONST. 609 boken hade varmt anslagit henne själf, och hennes önskan var, att den äfven skulle komma svenska hem och små svenska barn till godo, men dessutom äfven att hon måtte genom försäljningen af båda sina öfversatta böcker bereda hjälp åt några olyckliga medmänniskor. Drottning Lovisa, som, då det gällde att muntligen uttrycka sina tankar, så ofta syntes komma i förlägenhet, uttryckte sig däremot i allmänhet med största lätthet skriftligen samt skref också mycket och gärna bref, hvilka, såsom vi redan påpekat, voro i hög grad betecknande för hennes karaktär och begåfning: hjärtliga och enkla, ofta glädtiga samt alltid fint formade. Hon begagnade sig vid sin brefväxling än af franska, än af svenska språket, än sammanblandade hon, som sagdt, båda dessa språk, allt efter som orden föllo henne in. — Hennes handstil utmärkte sig för en synnerlig elegans. Som ung mottog hon äfven utmärkt undervisning i musik, målning m. m., och de sköna konsterna förblefvo henne också alltid kära. Hon älskade musik och lät som drottning af Sverge stundom höra sig i den mera enskilda krets, som ibland samlades i hennes salong. Det var också hennes glädje att själf i sin tur meddela sin dotter undervisning i pianospelning och spela tillsammans med henne. Hvad målning angår, hade hon dels medfödda anlag härför, dels hade hennes håg i detta stycke fått god näring af de rika samlingar och stolta traditioner, som hennes eget hemland gömde. Det nöje, hon fann i utöfvandet af denna konst, kunde ej annat än växa därigenom att samma tycke delades af kung Carl. Drottningen tillbragte ofta tiden hos sin gemål i dennes atelier, sysselsatt med sitt broderi eller någon bok, och följde stundom, stående bakom dennes stol, hans pensels raska fart. Ännu hänger i kung Carls skrifrum på Ulriksdal en tafla, målad 1861 af holländaren van Elven och framställande en vänlig familjebild från kung Carls atelier på Stockholms slott (se sid. 479). 39