620 DROTTNING LOVISAS OUTTRÖTTLIGHET. Så berättar t. ex. en skånsk tidning i juni 1860 från detta års lägermöte å Ljungbyhed, att drottningen vid konungens sida deltog i manövern, »i det hon sprängde framåt bredvid honom på sin hvita springare och iklädd en riddräkt, öfverensstämmande med konungens värfvade husarers uniform», medan hennes hofdam, den unga, mycket beundrade fröken Horn, följde henne som adjutant i »samma regementes löjtnantsuniform». Den hurtighet, hvarmed drottning Lovisa deltog i de martialiska lekarne, vann mycket bifall, i synnerhet då hon, iklädd ofvannämnda dräkt, hvilken »klädde henne syperbt», lät ett regemente, anfördt af kung Carl, defilera förbi sig och därvid »gjorde ’les honneurs de houssard’ med bästa smak i världen.» Hennes kraftiga hälsa tillät henne också obehindradt att följa sitt tycke med hänsyn till mera ansträngande kroppsliga idrotter; om henne fälldes i detta hänseende af hennes närmaste krets samma omdöme, som kommit kung Carl till del: hon var outtröttlig. Liksom han började hon sin dag tidigare än någon af sin omgifning, och mången gång, då hon önskat blifva väckt kl. 7, fann man henne redan klädd och sysselsatt vid skrifbordet; hennes tid räckte till alla hennes många olikartade sysselsättningar, och säkert bidrog just den omväxling, hon förstod att gifva dessa, till att icke häller krafter och intresse någonsin tröto. »Carl blir aldrig trött», yttrade hon vid ett tillfälle med beundran om sin gemål. Trött blef hon häller aldrig själf förr än under de senaste åren af sin lefnad. Drottning Lovisa öfverensstämde äfven i en annan punkt med sin gemål; rättfram, flärdlös och hjärtlig som han, afskydde hon liksom han allt, hvilket kunde tydas såsom smicker och inställsamhet, på samma gång gång hon hade en djup uppfattning af hvad värklig vänskap kräfver och ej missbrukade detta ord i tid och otid såsom ett tomt ljud; i likhet med kung Carl ägde hon ock personliga vänner, hvilkas varma tillgifvenhet icke tagit intryck af hennes höga ställning, utan hade sin rot i hennes eget väsens vänfasta natur. Hvad hemlif och familjelif angick, delade hon äfven här