LIFVET PÅ ULRIKSDAL. 645 älskvärd uppmärksamhet emot henne, som han alltid ärade såsom sitt lifs goda ängel, medan en för drottning Lovisa egendomlig skalkaktighet på det mest älskvärda sätt kunde göra dessa timmar ljusa och lyckliga; ty den stilla och allvarliga drottningen kunde mera än någon annan hängifva sig åt en uppsluppen och harmlös glädje; hennes talang att efterhärma andra drabbade emellanåt kanske litet väl mycket hennes omgifning, men i så fall godtgjorde hon genast detta genom otvetydiga bevis af hjärtlighet och välvilja. Då kungen var i riktigt godt humör, började han ofta improvisera; eller också lades papperslappar med påskrifna ämnen i en hatt, och härpå blef hvar och en i kretsen, om hvilken man visste, att han kunde rimma ett hjärta med smärta, tvungen att improvisera, hvarvid naturligtvis många befängda sammanställningar uppstodo. Drottningen föredrog däremot att skrifva franska bouts rimées, uti hvilket hon hade stor färdighet — — —.» Mycket älskade hon också att fördjupa sig i tydningen af invecklade logogryfer och charader; hon till och med själf sammansatte sådana. Kungens och hans gemåls välvilja och stora vänlighet emot alla, som stodo dem nära, hade äfven stort inflytande på hela omgifningen; en hvar af denna kände sig nästan såsom medlem af den kungliga familjen, och ehuru afunden emot någon mera »gynnad» naturligtvis här som öfver allt i världen emellanåt stack fram, fanns dock det stora föreningsbandet af gemensam kärlek till de personer, som voro medelpunkten i denna krets, ett så att säga gemensamt intresse, hvilket, för att tala med en person, som tillhört Carl XV:s hof, »gör, att ännu i dag, då man möter någon från dessa tider, hög eller låg, strålar en vänlig igenkännandets blick ut ur det allvarligaste öga.» Det rådde framför allt en ton af glädtig enkelhet öfver både hemlif oeh hoflif, om man öfver hufvud taget kan använda det senare ordet i detta samband. Ty hofvets stränga etikett var bannlyst från sommarhemmet på Ulriksdal, och att få vara så enkel och rättfram han ville var här liksom på Bäckaskog den ej minst stora njutningen för kung Carl.