SORGEDAGAR. 659 4. Eiken lyckliga tiden i kung Carls och hans drottnings l] if nådde sin höjdpunkt — kanske äfven sin slut- 1 punkt — i och med prinsessan Lovisas bröllop i juli 1869. Kung Carl tycktes för en kort tid hafva förgätit den dödsdom, han några veckor förut erhållit under sitt vistande i Göteborg. Han var under bröllopstidens fästligheter visserligen upprörd, men dock åtminstone skenbart glad och lycklig. Den 8 augusti på aftonen lämnade kronprinsessan Lovisa såväl sitt barndomshem vid Ulriksdal som sin födelsestad; föräldrarne följde henne ett stycke på väg för att vid en järnvägsstation i närheten af hufvudstaden säga den älskade enda dottern ett sista farväl och sedan återvända till det tomma hemmet!. Det var en sällsam stillhet, som efter de bullrande bröllopshögtidligheterna utbredde sig öfver Ulriksdals slott och dess omgifningar. Kung Carl saknade sitt barn och gick ständigt i svårmodiga tankar, och drottningens vänsälla lynne led äfven under det tryckande tungsinnet. Allt tyngre och tyngre skockade sig sorgedagar omkring Sverges konungapar. Kung Carl hade, då han så omsorgsfullt prydde och ordnade sitt Ulriksdal, äfven det mål i sikte, att detta deras gemensamma älsklingshem skulle bli hans gemåls enkesäte. Han visste, att han bar döden inom sig och anade ej, att det var han, som skulle öfverlefva henne, så mycket mindre som hans hälsa från denna tid hastigt försämrades. Han hade bokstafligen aldrig mera någon hälsodag. 1 Å närmast följande sidor lemnas porträtt af kronprinsessan Lovisa af Danmark samt hennes barn efter senast tagna fotografier.