680 1 AACHEN. också den gamle älskvärde 75 årige prins Fredrik af Nederländerna; denne hade alltid hållit varmt af sin svärson; han kvarstannade nu hos honom i två dagar; afskedet dem emellan var smärtsamt; båda voro lika gripna däraf. Kung Carl hade dock flera smärre fästliga tillställningar i Aachen för personer, hvilka han på detta sätt ansåg sig böra hedra; så t. ex. den på annat ställe1 omtalade middagen den 17 augusti för tyska officerare. De underrättelser, som i början af hans vistande i Aachen talade om förbättring, voro grundade på den genom baden ökade hudvärksamheten, som nästan hotat upphöra. Ännu den 20 avgusti skrefs officiellt, att »läkarne konstaterade en pågående förbättring och hade godt hopp att kurera sin höge patient.» Själf hyste då kung Carl ej längre något sådant hopp. Ehuru de obeskrifliga plågorna understundom afprässade honom rop af smärta, åsåg han dock lugn och undergifven tecknen till dödens annalkande. Det förslag, som gjorts honom att tillbringa vintern i Algiers välgörande klimat och hvilket biträddes af läkarne, afböjde han bestämdt, väl inseende, att han i så fall aldrig skulle få sin sista brinnande önskan uppfylld — att återse sitt land. Med löjtnant Gyllenram talade han ofta om sin förestående död och yttrade därvid mer än en gång ödmjukt och undergifvet, att han såg en straffande tuktan uti det lidande, han nu genomgick, men att han tackade Gud därför. Och då han förordnade, att inga ståtliga personalier skulle hållas öfver honom, tillade han: »ty jag har ingenting gjort». Då någon i Aachen vid ett tillfälle hälsade honom från Sverge och sade, att det väl märktes, huru mycket han var afhållen af nationen, anmärkte han vemodigt: »Hålla de värkligen af mig? Det har jag icke förtjänat — jo — endast därmed, att jag hållit af dem — jag har älskat Sverge och Norge». — — — Resande, som sett honom i Aachen, hafva omtalat, huru, 1 Se sid. 330.