Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. O
Alf gick emellertid utan Björns vetskap till kyrkoherden
och talade med honom om saken och det blef bestämdt vid
nästa sockenstämma, att Björn skulle få hyra ut sin bostad i
byn och bo kvar vid Brogård i sin lilla kammare, där han sedan
några år tillbaka logerat och där han hade upphängd sin slitna
uniform och sitt väldiga pamp.
Björn sade intet. Han bodde kvar, lät Alf styra om, att
kyrkvaktarbostället blef uthyrdt och tackade i sitt hjärta Gud
för hans nåd all.
Det var på sommaren, som Björn blifvit kyrkvaktare och
på hösten hyrdes hans boställe ut till en ung man, hvilken
blifvit utnämnd till skrifvare hos domhafvanden i orten. Han
flyttade dit och tog äfven till sig sina gamla föräldrar, ett fat-
tigt folk, som hade sin glädje i sin son och sitt stöd i honom.
Skrifvaren hette Carl Berg och hans far, en f. d. krouo-
jägare, kallades helt enkelt för fader Sven och hans mor för
mor Greta.
Carl Berg gick, sedan han blifvit litet bekant i bygden, gan-
ska ofta ut till Brogård; och gubben Björn, hvilken tyckte om den
unge skrifvaren, började att bry Frida för honom, så att skära
rosor slogo upp på den vackra, svarthåriga och brunögda flic-
kans kinder.
Alf och Stina tyckte äfven om skrifvaren och hans för-
äldrar och dessa blefvo mycket ofta ombedda att komma till
Brogård, där det vid vinterns inbrott artade sig att bli gladt
och muntert.
När man hunnit till november månad, blef det öfverens-
kommet, att skrifvaren och hans föräldrar skulle komma till
Brogård hvarje söndag efter gudstjänsten och blifva kvar där
tills aftonen, ett anbud, som tacksamt mottogs af den hederliga
familjen och uppfyllde Carls och Fridas unga hjärtan med en
hemlig glädje; ty gubben Björn hade nog inte så orätt, när-
han brydde Frida för skrifvaren, hvilken äfven snart fäst sig
mycket vid den vackra, hurtiga och smått förmögna bond-
dottern.
Och så hände det en söndag, att fader Sven kom att tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
