Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 BONDGAKDEN. 23
Se så, för pocker, utropade korpral Kula, då han såg.
hur Kämpe dekorerades. Ska vi ha blommor nu också. Godt.
Hurra! — Men, tilläde han, det var tusan, hvad jag börjar
känna mig sugen. Jag tycker, att middagstiden nu borde vara
inne.
— Middagstiden, eftersade Harald skrattande. —Den har
varit för länge sedan. Se på solvisarn. Det blir aftonmåltid i
stället för middag.
Nåja, inföll korpral Kämpe tvärsäkert, läggande sig i
talet, det smakar, fördöme mig, lika bra att äta på orätt tid;
hufvudsaken är, att man får mat; och skulle man hoppa öfver ett
eller annat mål, så får man nog reda sig för det. — Det där
ha vi nog reda på, bror Kula, från snapphanekrigen, då vi med
den tappre Ascheberg fingo ströfva kring efter de fördömda
röfvarhoparne och mordbrännarne hela dygn i äude utan att
se så mycket som en kaka bröd.
— Ja, bror Kämpe, det där känna vi till, svarade Kula.
Men då man efter en sådan där svältpers får sig ett reelt mål
mat, äter man också, så att det knakar i hvarenda led.
Och vid denna öfverdrift i ord gjorde han en komisk rö-
relse.
— Godt folk! utropade i detsamma Harald. Skola vi inte
ta oss en tår på tand.
Jo, för pocker, larmade Kula. Ro hit med dryckjom.
Halsen är, fördöme mig, så uttorkad, att det dammar ur den,
när jag talar! - — — Ah! tilläde han belåten, då han sedan
stjälpt i sig en god del af innehållet af en ölstånka, som Ha-
rald räckt honom.—Präktigt skvalar ölet ned genom dammig
strupe.
Därpå lämnade han stånkan till Kämpe, som äfven drack
ur den och räckte den åt Harald, hvilken drack ur återstoden.
— I detsamma kom Emma, som var Haralds fästekvinna, hvil-
ket förut är nämndt.
— Fy, Harald, att du skall dricka så glupskt, sade hon
och satte upp sitt ena pekfinger, i det att hon under ett leende
visade ett par rader de allra hvitaste tänder. — Du blir så röd,
så röd, så röd, tilläde hon och bockade sig framåt, för hvarje
gång hon sade röd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
