Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BONDGÅRDEN. 25
— Så skall det låta, utropade korpral Kämpe, som vid
sidan af korpral Kula stod alldeles invid Harald och Emma och
lyssnade till deras samtal. - Så skall det låta. Det var stål-
klang i de där orden, kamrat!
Emma, hvilken nu vände sig om mot de båda korpralerna,
fann, att korpral Kula ännu inte fått någon blomma på vapen-
rocken. hvarför hon räckte honom en blomma, sägande:
— Se här, korpral Kula, får jag fästa den här på er?
— Tack, min lilla rara sockerunge, svarade korpral Kula
pa sitt vanliga torroliga sätt samt tilläde : Gif mig nu vackert
en liten kyss också.
Men då fattade Emma eld och bannade honom rätt duktigt.
— Nå, nå! Nå, nå! puttrade Kula. Tag inte så illa vid
sig, min pulla! Det var inte så illa ment, inte så illa ment.
Jag hoppas det, svarade Emma, som snart var blidkad;
men hon upplyste för säkerhets skull korpralen och de kring-
stående om, att hon aldrig kysst någon man med undantag af
sin far och sin fästman. Och midt för korpralens näsa tryckte
hon sina läppar mot Haralds mun.–––-
\ i skola nu kasta en sista blick på den lilla gruppen in-
vid stugdörren.
Olof Olofsson tycktes ännu vara lika omöjlig att få glad
som förut trots Annas och Arvids förenade ansträngningar i
denna riktning.
Ungefär vid samma tillfälle som gnabbet mellan Emma
och korpral Kula uppstod, ljödo några ovanligt skarpa fan-
farer från skogen.
Dessa fanfarer blåstes af konungens jaktsällskap till följd
däraf, att konungen lyckligt besegrat björnen på sätt, som förut
är beskrifvet. Men Anna trodde, att fanfarerna betydde, att
konungen var på väg från skogen tillbaka till gården. Till
följd däraf glömde hon bort att vidare trösta sin far, utan ut-
ropade i stället med glädje:
Hör på fanfarerna! Nu är visst kungen snart här från
jakten.
Och hon slog ihop sina händer.
Detta utrop tycktes vara bästa medlet att väcka Olofssons
intresse; ty han ryckte häftigt till och frågade:
Carolinens minnen. A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
