Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BONDGÅRDEN. 31
tukta hvar och en, som visar tecken till feghet! Må fienderna
rusta sig från hjässan till fotabjället! Vi skola möta dem med
vår kung i spetsen för sina trupper! Då är leken hemma slut
och då börjas den i stället ute på blodiga fält. Hej ! Vi skola
visa, att vi kunna slåss som karlar och segra! Håll mun, bonde!
Kula stampade i marken, så att dammet rök.
Därefter tilläde han med stigande hetta:
— Men det finns dock en fiende, en enda, som inte kan
besegras med vapenmakt och jag önskar den fördömde skäl-
men åt fanders! Jag menar hertigen af Holstein, han, som
lefver här i Sverige med sin furstinna, kung Carls äldsta syster.
Han, hertigen af Holstein, är Sveriges störste fiende! Han
inleder vår nådige konung i frestelse och narrar honom till
vådliga och onödiga äfventyr. Men han är genomskådad!
Ingen älskar kung Carl så litet som denne smilande hertig,
hvilken blott sträfvar efter att kunna förleda sin krönte svåger
att bryta nacken af sig i hopp om att sedan själf kunna drilla
till sig Sveriges krona. Men hans stund kommer väl äfven en
gång och ett ärligt kok stryk af en svensk drabant vore den
högsta ärebevisning, som kunde ske en slik usling.
— Men, fortfor han, och knöt näfven åt Olof, den, som
vågar tala illa om vår nådige konung, han hatar äfven Sveriges
ära! Understån eder inte att öppna edra syndiga läppar till
ett nedrigt tal mot konung Carl XII, satans bönder, lurifaxar
och backstugusittare ! I dugen blott att röka edra sura snuggor,
sköta plogen och gödselgrepen samt för öfrigt slamra som
andra skvallerkäringar om det, I inte förstån!
— Nej, nu kan det vara nog med onödiga uttryck, korpral
Kula, utropade hastigt Arvid och knöt handen åt den hetlef-
rade knekten.
—- Nog! Nog! Det är så––––––––
— Tyst, säger jag! fortfor Arvid och hetsade upp sig.
— Befall lagom, bonde! sade Kula.
— Tyst, säger jag! repeterade Arvid med ännu högre
stämma samt tilläde: Om vi här hafva annan mening än I,
så tro inte därför, att vi på något sätt vilja kränka Sveriges
eller vår nådige konungs ära!
Håll mun ! röt Kula, hvilken icke kunde fördra motsägelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
