Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 CAROLINENS MINNEN.
— Kanske ni därunder
vållar ert eget fall, mum-
lade Oxenstjerna så tyst,
att det ej hördes af någon
af de kringstående. •
Konungen lade efter
detta vredesutbrott ar-
marne i kors öfver bröstet
och stod en stund tyst och
begrundande.
Hvad tänkte han? Var
det ungdomsglädjens yra
bilder, som i skimrande
färger drogo förbi hans
blickar?
Han skulle, det anade
han icke nu, aldrig mera
få deltaga i några glada
lekar. Hans lif var från
denna stund vigt vid kri-
get, och dess åskor skulle
blifva den musik, efter
hvilken han hädanefter
skulle dansa. — Lejonet
hade slumrat. Det bör-
jade nu vakna och det
skulle snart börja jaga.
Jag skall förkrossa alla! Hastigt spratt han upp
ur sina tankar.
— Till häst, ropade han.
Medan hästarne sadlades och leddes fram, sade kungen
till Piper:
_Du skall, så snart vi kommit till liufvudstaden, skicka
ut order till de olika armefördelningarne att samlas, följ mig!
Han kastade sig upp i sadeln på sin brunglänsande häst
och red i karrier mot Stockholm följd af sin uppvaktning samt
af Stenbock och Oxenstjerna jämte de beridne soldaterna. Dock
förmådde de ej följa hans snabba springare annat än på afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
