Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 CAROLINENS MINNEN.
—■ Gå ej!
— Jo! Farväl!
— O, himmel, skänk mig tröst!
-— Farväl, min älskade!
Han kysste henne ömt, hvarefter han med sakta men
oemotståndligt våld öppnade hennes famn och gick några steg
ifrån henne. Men snart ångrade han sig, vände sig om och
såg på den fagra flickan, hvilken sträckte armarne mot honom.
Då störtade han tillbaka till henne, omfamnade och kysste
henne upprepade gånger, sägande:
— Ännu en gång farväl!
Därpå lämnade han henne å nyo> och hastade bort samt
försvann efter några ögonblick i den suckande skogens mörka
skuggor.
Emma sjönk på knä på gårdsplanen och grät högt och
bittert.
Harald hade redan länge varit borta, då Olof, orolig öfver
att ej Emma kom in, tittade ut genom stugdörren och fick se
sin dotter liggande framstupa och högt snyftande på gårds-
planen.
— Emma, ropade han.
Hon svarade intet.
Då väckte han Arvid och de båda männen gingo ut och
buro in den så bittert sörjande flickan i stugan, där hennes
tillföljd af dagens händelser glädjedruckna syster egnade henne
en öm vård och talade till henne tröstens ord, såsom blott lyckan
och syskonkärleken kunna tala. Och slutligen tog tröttheten
öfverhand och den sörjande Emma fick ro och hvila i en veder-
kvickande sömn.
* *
Då konungen kom till Stockholm, gick han genast till hvila
och somnade strax samt sof som ett godt barn hela natten,
liksom om han ej skulle hafva haft något ovanligt att tänka på.
Tidigt följande dags morgon var han emellertid på fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
