Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 CAROLINENS MINNEN.
Med darrande stämma sade hon sakta till Caro och Mæstel:
— Jag skall försöka lifva Mimmis sjunkna mod med hjälp
af mitt säkra trolleri. Hon skall få en trolldryck och utan tvif-
vel skall hennes mod återkomma.
— Har hon någon gång haft något?
- Ja!
— Du ljuger!
— Nej!
— Men om hon fortfarande nekar?
— Om hon nekar, frågade Marjo med en stämma, hvilken
hon gjorde så förvåiiad, som om det skulle vara en fullkomlig
omöjlighet, att Mimmi icke skulle foga sig efter, hennes vilja.
— Ja, som jag säger: Om hon nekar! Hvad ämnar du då?
— Då skall —–––-
Marjo hann icke fullborda sitt svar, hvilken omständighet
kom henne mycket väl till pass; ty sanningen att säga visste
hon inte, hvad hon skulle svara, denna ovärdiga kvinna, hvil-
ken icke drog i betänkande att söka bedraga både vänner och
ovänner för att kunna tillgodose sina egna, personliga fördelar.
Just då Marjo skulle tala, störtade den vänstra posten fram
till hopen och ropade ifrigt:
— Fort härifrån!
I samma ögonblick kom den andra posten hastigt ropande :
— En skara svenskar!
Det blef allmän förvirring och man trängdes vid källar-
dörren, där trängseln blef ännu större än förut, då den post,
som stod i värdshusfönstret ropade, under det att han klef ut
genom fönstret och halade sig ned till marken utmed en fri-
stående pelare, som uppehöll ett utsprång af taket:
— Svenska skaror nalkas hitåt från två håll! De äro strax
här! Skynden bort!
— Min Gud, hur Marjos ögon låga, utropade Mimmi, då
hon skulle följa de öfriga genom löndörren till deras gömställe.
Hon drog sig emellertid, sedan hon erfarit Marjos fruktans-
värda utseende, tillbaka in på gården och fruktande, att något
ondt skulle tillfogas henne, om hon följde sina landsmän, före-
drog hon att stanna kvar på gården och öfverlämna sig åt sven-
skarnes ädelmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
