- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
88

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 CAROLINENS MINNEN.
— Är det säkert det?
— Det svär jag dig vid min krigarheder.
— Då tror jag er.
— Det gör du fördöme mig rätt i, min flicka, utropade
Kula och innan Mimmi kunde hindra det, kysste han henne om.
igen. Därefter sade han:
— Kan du skaffa oss någon stånka öl?
— Ja, herr soldat, här är värdshus.
— Och du är värdshusflicka?
— Ja, herr soldat!
— Skönt! Skaffa oss då öl, mycket öl! Ty raska och käcka
soldater hlifva ofta mycket törstiga och det äro vi alla nu.
— Jag skall gå efter öl.
— Godt! Vi skola betala, hvad det kostar; ty vi äro inga
röfvarhopar. Dessutom skall du få en kyss.
— Ni har redan tagit två, herr soldat.
— Ah, prat! Tre ting äro alltid vissa. Se här har du igen
den ena af dina kyssar — så har jag två att fordra af dig.
Han kysste henne åter, troget följande sin matematiska
uträkning. Men då tyckte Mimmi, att det kunde vara nog med
kyssande, hvarför hon vigt slingrade sig ur hans armar och
ilade uppför den knarrande värdshustrappan.
I detsamma ropade Kämpe:
— Hör du, bror Kula, hur länge ämnar du dröja kvar hos
den unga flickan därborta?
— Jag kommer nu, svarade Kula.
— Tror du, att jag ämnar stå här och törsta ihjäl, medan
du sköter din kurtis, i stället för att skaffa oss fluidum att läska
våra törstiga strupar med?
— Tyst, gamle dundergud, svarade Kula. Sällan får man
se en så vacker flicka som den där.
— Ha, ha, ha! Förlåt kamrat, att jag skrattar. Men för-
döme mig kommer jag vid dina ord ovillkorligen att tänka på
ett af våra svenska ordspråk: Gammal kusk gläder sig åt smäl-
len! Ha, ha, ha!
Alla skrattade, Kula själf inte minst.
— Nåja, sade han, jag lefver inte blott för att strida i blo-
dig kämpalek och för att slå armar och ben af mina medmän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free