- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
98

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CAROLINENS MINNEN.
98
— Javisst!
— Ha, ha, ha!
— Du skrattar, Kula?
— Ja, det gör jag!
— Hur så! Har du hjärta därtill?
— Hjärta? Ja, pojke! Det är just det, jag liar!] Ett
gammalt, ärligt, svenskt hjärta, som slår för kung och foster-
land! Men det slår inte för månskenshjältar! Jag kan nog
krinna för kvinnfolk jag också, ser du, så gammal jag är–––
— Det märktes nog för en stund sedan det, mumlade Kämpe.
— Men, ser du, fortsatte Kula, jag tar en kyss och klappar-
flickan under hakan och sedan är det bra! Sedan tänker jag
inte något vidare på henne! — Min brud, ser du, den är härL
Han skakade vid dessa ord sin huggare och fortsatte:
— Slå du kärleken ur hågen min gosse, den väcker endast
upp griller och månskensfantasier och förslappar det sanna
krigarmodet. — Gör du som jag! När jag förlorat en, så väljer
jag mig en annan och så är den saken klar. Gå inte och häng
kufvudet, utan — friskt mod min gosse! — Fy tusan böflar!
— Hvad tror du, det skulle vara för en flicka, som vill ha en
— en — en — nå för skock millioner granater, skall jag stå
här som en skolmästare och säga för dig, hvad du är för en!
Han slog knutna näfven i bordet och tog sig en duktig
klunk öl.
Litet hvar drog därvid på munnen, till och med Haralds
läppar krusades litet.
— Hon har dränkt sig, hans fästekvinna, sade Kula till
Kämpe, när han satt ifrån sig ölstånkan.
— Därför vill äfven jag dö, sade Harald.
— Ja, dö då, för tusan pocker, men dö i ärlig strid, röt Kula.
— Ja, jag skall det, sade Harald.
— Nå ja, då är det bra! Se så, krya upp dig! \ i få
nog snart strid, skall du se!
— Ar det sant?
— Visst tusan! Hvad i millioner! Du tror väl inte, att
vi skola växa fast i den här hålan heller!
— Godt! utropade Harald.
— Ar du nöjd nu?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free