Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVA AUDIENSER. 117
Han fruktar inte vilda skaror eller kanonernas dån, ty hans
säkra borg och värn är Gud ! — — Helst ser han dock vänner
omkring sig; men om ovän söker sköfla och bränna hans land,
så flammar modet upp i hans hjärta, han höjer svärdet och
Askurs stammar kämpa då oförskräckta och med samma döds-
förakt som i den gråa forntiden —• och midt ibland sina
gossar blå kämpar kungen själf. — Så är sveamäns sed, herr
general! — Adel vänskap, tro och dygd bo i den gråa norden
i förening med oförskräckt mod, kraft och heder, som härligt
blomstra i de svenska leden. •— Vill eder kung försöka betvinga
oss — välan! Bröst mot bröst och man mot man må vi då
pröfva våra klingor! Han vill taga Skåne från Sverige. —
Det skall inte hända! — Edra danska trupper löpa ju framför
mina svenska som skrämda fårskockar! — Jag föraktar denna
er feghet, lika mycket som jag föraktar eder konungs löftes-
brott. — Och må han akta sig, att jag icke helt och hållet
skiljer honom från hans tron ; ty menedaren förtjänar sitt straff!
— Har ni förstått mig, herr general, och fått svar på er fråga?
Gade svarade:
— Ers majestät! Ert eget land hörs ni berömma så stolt
och med en ynglings liflighet; men må ni ej, o konung, glömma,
att jag till fädernesland har Danmark. Och det landet älskar
jag och alla danskar lika högt, som Ni, Ers majestät, och alla
svenskar älska Sverige. — Gärna gå de danska skarorna i
döden för att rädda Danmark från nesa och undergång. —
I ären nu segrare, Ers majestät! Därför bar jag kommit hit
för att å min konungs och å hela danska folkets vägnar bedja
Eder om nåd för Danmark. Hör mig, Ers majestät! Hör
mig och var nådig mot oss! Hör mig, då jag på mina knän
ber därom.
Han böjde knä för konungen, hvilken helt kort sade:
— Stig upp!
Men Gade bibehöll likväl sin ödmjuka ställning, sägande:
— Ers majestät! Er nåd är mitt sista hopp! — Aren I
ännu vred?
— Har jag ej skäl därtill, frågade kung Carl med mulen
uppsyn.
— Var nådig mot vår konung och vårt land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
